Min förmiddag med illustration och foton, varsågoda.
Jag var hos tandläkaren igen då tänderna måste vara i skick inför mina efterlängtade operationer. Tre tandrelaterade besök denna vecka. Det går undan! Tänk att jag fick på mig svarta solglasögon där jag låg. Varför har ingen tänkt på detta tidigare? Det har ju alltid varit lite jobbigt att ligga där och gapa och inte veta var man ska fixera blicken. Så simpelt och så fiffigt!
Sedan tog jag bussen hemåt och klev av vid Författarparken, vilket kändes passande. Är ju inte författare, men ändå en skrivande person.
Men en annan sak! Jag såg två så coola kvinnor. En igår och en idag.
Först var det en äldre dam som ville hälsa på Blake. Hon var så himla elegant. Röd kjol och röd jacka och röd hatt och omsorgsfullt lagd make up. Hon gick där med sin käpp och var så himla… elegant.
Igår var det en superpuma som klev av bussen. Hon var mörkhyad och chic. En svart, kort jacka och röda, tajta läderbyxor. Kilometerlånga spiror. I öronen bar hon stora röda plattor med nåt slags mönster. Kort afrofrisyr. (Således ingen sån där töntig, billig peruk.) Hon påminde mig om Grace Jones.
Alltså… Hon var så himla cool. COOL.
Med detta vill jag säga något som jag har sagt en miljard gånger tidigare: det skadar aldrig att klä upp sig en smula. Det är en fröjd för ögat att se människor som lägger lite tid och energi på hur de presenterar sig för världen. (Man mår själv bättre och får rakare rygg, och människorna man möter blir glada. Win-win.) Kan inte alla bara lämna dessa förfärliga mysbyxor hemma i soffan där de hör hemma?
Jag tecknade nyss dessa bägge damer (se ovan) trots att jag verkligen inte är någon tecknare, eftersom jag mer är en skrivande person.
På samma sätt som jag inte är någon dansare, då jag är vokalist.
Trevlig helg.
Shabbat Shalom och Gott Nytt, Supersött Judiskt År tillönskas alla mina underbara judiska vänner och bekanta.
Så här håller de på, de självupptagna snöflingorna.
Ponera: Två biologiska kvinnor (som är ett par) besöker en gaybar och blir upprörda när bartendern hälsar dem välkomna med ”Hello ladies!” Ty… ”Vi är inte damer, utan vi är ’ickebinära'”. Så då lipas det ut framför en kamera. Dessutom klagan över att baren var full av ”vita män”. Ständigt detta rumsrena hat mot oss ”vita män”. Alltså, denna nya generation… Det är nåt fel i huvudet på dem. De vill bara ha uppmärksamhet och de drar ett löjets skimmer över oss verkliga HBT-personer. Lustigt också att dessa ”icke-kvinnor” kallar varandra för ”fru”. En tar sig för pannan.
Inte konstigt att en normalbegåvad bögfarbror blir mer och mer konservativ för var dag som går.
Den som får dessa idiotgrejer att försvinna från internet får ett specialpris av mig:
– Få ”godkänn alla kakor” att försvinna från varenda jäkla sajt man besöker (igår skulle jag in på en myndighetssida och var tvungen att ”godkänna” tre gånger! Inte undra på att så många i dagens dårhussamhälle lider av musarm).
– Bara radera alla dessa töntiga, intetsägande videoklipp som automatiskt sätter igång att snurra på alla dessa nyhetssajter. De är så fruktansvärt irriterande.
– Få väck alla onödiga rutor som dyker upp. ”Prenumerera på vårt nyhetsbrev” o.s.v. Ingen vill mottaga fler mail!
– Och så detta stressande moment: du läser någonting med stort intresse och *plopp* dyker det upp nån ruta: ”…Mer rekommenderad läsning för dig…” Bara lägg av! Låt mig läsa i fred eller så stänger jag ner fönstret!
– Sist men inte minst: samma genre som ovan. Detta stressande! Du kan kolla på nåt klipp här eller där (eller se på gammaldags teve, vilket jag ju bara gör under Eurovision, men jag vet ändå att det är så här på gammelteve) och dessa bedrövliga rutor dyker upp om ”nästa program” eller ”missa inte ’det och det’ nästa vecka”. KAN VI INTE BARA FÅ LEVA I NUET!?
En sista sak om dessa förfärliga rutor. Har ni också märkt att ibland är det svårt att läsa den faktiska artikeln? Den försvinner i mängden och ibland kan man inte ens klicka bort den. Man KAN alltså INTE läsa den publicerade artikeln!
Jag kollade på Melodifestivalen från mitt födelseår och jag undrar varför vi inte klär oss så här längre.
Bild 1. Programledaren har världens största fluga. Underbart. Bild 2. Denne dirigents outfit. Wow. Bild 3. Kolla publiken. Så stylish.
Och nu kommer melodi nummer två som heter ”En mysig vals”. Tänk så gulligt. Allt var bättre förr. Tycker så synd om dagens ungdomar som inte fick uppleva denna tidsepok. Då, när allt var bra och folk var normalbegåvade. I slutet av programmet lottade de ut tre kassettbandspelare. Jistanes, vilka tider!
Skärmdumpar från YouTube. Melodifestivalen 1974.Skärmdump: svtplaySkärmdump: svtplay
Förstår ni vilken skräpkultur detta är? Brukar inte gilla Utrikesbyrån på SVT (lite för lalligt för min smak) men detta avsnitt är sevärt. (Och nu tycker jag att varenda huckleklädd kvinna i (det än så länge fria) Europa tar av sig detta människofientliga ”plagg” i solidaritet med de modiga kvinnorna i Iran.) Hur kan människor vara så här primitiva?
Jag såg filmen Mångalen för första gången på väldigt många år. Hade nästan glömt hur bra den är – och hur fantastisk Cher är. Jistanes, vad hon spelar bra.
Första gången jag såg filmen var tillsammans med min första kärlek i vår gemensamma bostad i Vasastan, Stockholm. Filmen (på VHS) hade vi hyrt runt hörnet. (Tänk vilka tider då man hyrde film.) Det var höst och löven virvlade och vi var nykära, unga och vackra och jag kommer alltid att förknippa filmen med honom och med just den kvällen. (Undrar om han kommer ihåg?)
En favoritfilm helt enkelt.
Ibland blir jag ”anklagad” för att vara för nostalgisk och sentimental, men det är ju minnena som gör livet. Som gör oss till de personer vi är. Så det är väl bara fint att uppskatta det förflutna.
True Crime
Jag har börjat kolla på en massa true crime (på youtube), och jag undrar vad det är för fel på folk. Först var det ett program där mor och dotter förgiftade övriga familjemedlemmar, en efter en. Vilka sinnessjuka dårar. Därefter var det en jättevidrig kvinna som mördat sin man. Vidare en ung man som spenderat närmare 300 000 dollar av sina familjemedlemmars pengar på en bulgarisk ”cam girl”. Så han sköt sedan far, mor och bror. Det sista programmet jag såg handlade om en ung man som hade allt ”going for him” men sedan bröt han sin flickväns nacke och la henne på grillen. Ja, ni hör ju.
I slutet, när han är ensam i förhörsrummet och inser att han ska sitta inlåst i resten av sitt liv, och han pratar för sig själv, är bland det naknaste och mest ångestfyllda jag sett.
Det är också intressant i dessa program när nån kunnig person förklarar varför förhörsledarna ställer just en viss fråga på just exakt ett visst sätt. De är verkligen bra på det de gör. Så mycket psykologi i det hela.
Stolt finländare med ryggrad
Jag vill bara uttrycka hur stolt jag är över att vara finländare. Ni vet en sån där med ryggrad och ”sisu”. Jag pratade med en vän som berättade att hennes släkting, som bor i Sverige, alltid skämdes över sin finskhet, men nu när hon senast var på besök i Hemlandet så var tongången annorlunda, ty ”nu blev vi helt plötsligt storebror”. Så hon omfamnade sin finskhet. Och jag kan relatera.
Jag minns den där känslan som jag hade som barn. Vi finländare sågs som andra klassens medborgare och folk slog upp oss i telefonkatalogen (konstiga, avslöjande efternamn) och hotade oss. Hemskt var det. Men nu, med lite kött på benen, så är jag så stolt över min finnighet.
Folk ÄR faktiskt lite smartare här än i Födelselandet. Och trevligare. Inte lika plastiga och ytliga. Jag vill uppmana alla mina finländska vänner som är spridda här och där, att återvända hem. Ni behövs här.
Med vänligt hälsning, En stolt finländare. Med ryggrad.
Jag satt och undrade varför jag inte fått en elräkning som jag borde ha fått. Loggade då in på leverantörens hemsida och möttes av denna text:
Jag blev naturligtvis mycket förvirrad då jag har varit kund hos dem i snart fyra år. Ringde kundtjänst (och köade i 46 minuter) och en man förklarade för mig att jag inte kan logga in eftersom jag ”inte har något giltigt elavtal”. Han började kolla på uppgifterna för min hemadress och sa att det var en annan person som för ett par månader sedan tecknat ett elavtal på min adress. ”Men man kan väl inte bara teckna ett avtal på en helt random adress?” undrade jag men det kan man tydligen. Här borde jag ju ha sagt att jag ju inte har avslutatmitt avtal, så jag måste ju ha mitt avtal kvar, men i förvirringen kom jag inte på att ifrågasätta detta.
Till saken hör, vilket jag tog upp med kundtjänstpersonen, att för ett par månader började jag få post till den förra hyresgästen (post som jag skickade tillbaka till leverantören). Alltså efter nästan fyra år, bara så där. Jag vet inte vem personen i fråga är men jag kommer ihåg efternamnet eftersom det är väldigt udda och jag såg det på dörren när jag flyttade in, så jag frågade om det var någon med detta namn som tecknat det nya avtalet (på min adress!) och det var det.
Så… Den förra hyresgästen (som flyttade för snart fyra år sedan) har alltså tecknat ett elavtal på min adress men jag har inte sagt upp mitt avtal, som helt plötsligt inte ens existerar. Hur går detta ihop?
