Hemma igen efter en bra dag på jobbet (The place to be). Jag känner mig lite pånyttfödd faktiskt. Pratsam och glad. Extrovert. Det känns underbart.
Borde egentligen vara toktrött för jag sov bara två timmar i natt. Är nog övertrött, dvs. speedad nu. Måste rensa ur min klädkammare och likaså med fönsterbrädorna (heter det så? Ser konstigt ut) för imorgon kommer någon sotare som ska kolla samtliga ventiler i fastigheten. Sedan ska jag snabbslappa innan jag ska träffa Jompa på sunkhak. So long. Busy, busy.
Författare: Kim da Costa
113 dagar
Hemma efter första dagen på jobbet efter 113 dagars sjukskrivning pga. den välkända väggen som ledde mig in i en depression.
Kändes skönt att vara tillbaka på jobbet med nya rutiner och arbetsuppgifter.
Efter jobbet var jag och min vän P på Clas Ohlson och jag handlade järnet. Hade en shoppinglista med mig till och med (=gubbvarning 1). Var tvungen att investera i en klockradio eftersom mobilen av någon märklig anledning slutat väcka mig som den ska. Som tur var hade jag bett min kollega ringa och kolla att jag kommit upp ordentligt (med Theralen sover man ju djupt…). Sedan rusade jag till t-banan men insåg att jag gått hemifrån 10 minuter för tidigt. Så där satt jag på en kylig bänk och poppade för fullt med mobilen.
Handlade nya fina pärmar + ett storpack plastfickor. Det känns trevligare att fixa räkningar och dylikt om allt är snyggt och välorganiserat (=gubbvarning 2). Jag har ett så bra system; en plastficka för varje typ av räkning i en pärm för ett år. Very praktiskt och enkelt. Nu ska jag äta. Fullkornspasta och vegofärssås. Ska hädanefter inte handla på lokala – svindyra – Konsum utan pallra mig till Ica Globen istället. Satt och jämförde priser (=gubbvarning 3) när jag rensade kvitton ur plånboken. Tänk nu; 7,50 i prisskillnad för en vara som kostar 14,50 som billigast! Helt crazy ju.
Discshop
Det var just det jag menade häromdagen då jag skrev att små saker gör mig så glad. Som när jag kom hem från affären med två fulla matkassar och en yngling som hade parkerat sin färdtjänstbil (eller liknande) framför porten för att hämta donnan i rullstol en trappa ner kvickt som ögat rusade fram till porten för att hålla upp dörren. Såna små saker gör denna miserabla värld så oerhört mycket trevligare.
Nu ska jag se på Evita på DVD. Fick den + Bloodhounds Of Broadway, Dick Tracy och Dangerous Game idag, tack vare att jag beställde dem igår före klockan 16:00 från underbara Discshop. För en spottstyver dessutom!
Gör något
Det är sånt där dramatiskt som står i tidningarna idag som händer utan att någon tar tag i problemet. Sedan kommer den stackarn att gå in i väggen tjugo år senare och äta antidepressiva som först gör honom fruktansvärt trött, tar död på sexdriften, ger honom svettningar och ångest tills pillren tillsammans med terapi förhoppningsvis hjälper honom till en nystart (egen erfarenhet…). Stäng av mobbarna. Låt dem gå om en klass eller vad som helst. Det blundas för problemen och allt ansvar läggs på den som ligger ner, den utstötte, den som har noll självkänsla och som ligger och vill ta livet av sig om nätterna. Jag vill hjälpa alla mobbade barn. Hur ska jag gå till väga?