Låt mig vara

Äntligen hemma. På tunnelbanan blev jag antastad av en kenyansk kvinna. Hon ville att jag skulle följa med henne hem. Trodde först att hon smekte mig på låret men insåg sedan att det var hennes paraply. Därmed inte sagt att det inte var hennes intention. Jag var tvungen att gömma mig för henne när jag bytte tunnelbana vid Gullmarsplan.

Jobbigt.

Irri igen och igen

Asså hallå. Nu är jag irri igen. Eftersom jag började jobba sent idag sitter jag vid crapdatorn som fortfarande inte har Firefox installerad (datorn är töntspärrad). Jag hatar Explorer och har inga bokmärken heller och hur ska jag komma ihåg alla 50 nätadresser? Fuck, I say. Vad som är än värre är att idioten som spärrat datorn uppenbarligen inte läser sin post. Eller snarare ignorerar den. Word-programmet är åt helvete. När jag skriver poppar det var tredje minut upp en ruta där det står; “Microsoft Word kan inte använda autokorrigeringslistorna. Den här funktionen är inte installerad för tillfället. Vill du installera den nu?”

Hur slipper jag den?
Fan. Fel man på fel plats. What is this? Eastern Europe?

Idag för 20 år sedan

23 oktober 1986, torsdag


Jag åkte och tittade på när Jocke tränade ishockey men mycket av hockeyn såg jag inte för jag blev kär i en PERnilla! Stora blåa ögon och ljust hår, stubb, ungefär som jag.

Acting

Jag var ute på lunchen och drabbades av en plötslig skrattattack. Jag kom att tänka på något jag sagt på telefon strax innan (”hon är ok men hon släpar fötterna i marken när hon går”) och gick runt och flabbade för mig själv. Jag hade inte ens mobilen med mig så jag kunde inte låtsas skratta i den. Alltså upprepade jag ett mantra för mig själv; “I am an actor. I can act”. Det hjälpte.

Rekommenderas.