Så ja, nu har jag tagit bort den enerverande signalen som hördes i luren när man ringde mig. Sicko av tele2 att lägga in den bara så där “nu har vi lagt in en signal åt dig”. Åt helvete med era hemska signaler. Låt mig vara.
Månad: juli 2006
Ännu en dag som försvann
About the trip… and then some
Sebbe och jag är hemma igen efter en trivsam kväll hos Z. Skulle sova kvar ett tag då Z for till Arlanda för att resa söderut men Sebbe gjorde omedelbart klart för mig att han minsann inte tänkte sova mer så vi satte oss på bussen och åkte hem.
Om gårdagens flygresa; drama – fick tömma väskan på Helsingfors-Vanda flygplats och mina grejer skannades tre gånger innan jag fick passera tullen. Turbulens strax öster om Åland. Satt bredvid en ytterst pipinett finländsk DONNA strax under 40. Hon var en sådan där med perfekt makeup (som hon bättrade på innan hon klev av planet) och det blonda håret hade perfekta korkskruvar. Hon hade säkert lockat sig i timmar innan sin tripp (hade jag blivit född dam hade jag förmodligen varit lite som hon). Tänk att det tar längre tid att åka från Arlanda till Globen än att flyga från Helsingfors till Stockholm: 45 minuter. Man hinner just få in en liten flaska vitt, fukta läpparna och sedan är det dags att förbereda sig för landning. Och 1000 kr kostar det med Finnair så jag har ingen ursäkt att inte hälsa på guddottern min oftare (vad gör man av med under en helg i Stockholm, liksom). Växlade € till SEK på Sthlm Central och han bakom disken flirtade VILT och applicerade lypsyl oftare än jag gör (=ohälsosamt ofta).
Även om en del av mitt arma hjärta alltid kommer finnas på andra sidan Östersjön känns det jämt som att komma hem då jag landar på Arlanda. Som att jag kan andas bättre. Som att jag är stolt över min stad. När jag sedan befann mig på tunnelbanan där vi trängdes som soltorkade tomater i en glasburk glömd i ett hett dike och SL hade inställda tåg på grund av vagnfel – då visste jag att jag verkligen, verkligen var hemma.
Home
Nattblogg
Har haft en hektisk vistelse och om bara några timmar sätter jag mig på planet hem. Saknar Sebbe så klart men man hinner inte tänka så mycket under sådana här korta vistelser. Har dock sovit gott för första gången på evigheter. Trots hetta och icke-egen säng.
Underskattad sysselsättning: sitta på balkongen med fötterna i fotbad och dricka sprit med föräldrarna talandes om svunna tider med tre hundar av olika storlek rännande omkring.
En sak har jag hunnit tänka på; hur glad jag är över att jag är jag och lever det liv jag lever. Man glömmer så lätt bort allt det man uppskattar i livet och jag uppskattar verkligen allt det jag av egen kraft (och den hjälp jag fått av The Powers That Be så klart) åstadkommit sedan jag anlände till Stockholm med endast en resväska som nittonåring (ca 1939). Jag har det bra och jag är rätt bra trots att jag mår crap mellan varven.
Nu ska jag försöka få en av hundarna att sova i gästrummet med mig.