Deep thoughts

Stod ute på ängen med Sebbe som ihärdigt nosade efter harlortar. Plötsligt fylldes jag av en jobbig, stark.. hmm.. nostalgisk/sentimental/olycklig känsla. Ibland känns det som att allting runtomkring bara är och ständigt pågående. Man känner sig liten och oviktig. Och en aning frustrerad. But why?
Jag vet inte. Är lite sorgsen över något förlorat. Inte över att det gick förlorat utan snarare över att det jag trodde var en sak visade sig vara en helt annan. Jag tror jag måste hålla en starkare mur – även om det känns lite som ett nederlag. Jag ger för mycket av mig själv och är alldeles för flexibel.
Jag måste lära mig att säga nej.

Grrr

Jag är på extremt dåligt humör idag. Hela dagen har gått åt helvete, precis som de alltid gör när man börjar med att försova sig. Äntligen hemma i alla fall. Tvättar och måste städa. Sebbe har varit skogstokig idag men nu har han lugnat ner sig. Å, nu måste jag till tvättstugan igen – jag var ju nyss där!
Vad gör ni när ni är riktigt griniga?
Ge mig tips, snälla.

Boys will be boys

Heterokarlar är så förutsägbara. På mitt jobb hör och ser jag dag ut och dag in mogna (ofta gifta) män som är på jakt efter lite mys med antingen;
a) unga, undergivna bimbobrudar med långt fladdrigt hår, enorma lökar, feta lips och alltid villiga att ta emot i samtliga kroppsöppningar
b) mogna damer (grannfrutypen); pråliga och vulgära med mycket smink och krimskramssmycken, sugna på att förföra och lära upp yngre män
Tror dessa män att flickor/kvinnor gillar att vid första kotakten få höra något i stil med;
“Mmm… jag sitter här i bilen och söker någon att träffa snarast. Berätta hur du ser ut, hur dina bröst ser ut, om din fitta är rakad. Jag har 24 cm kuk, rakad. Gillar att dominera och se dig ta sprutet i ansiktet, hör av dig. Puss, puss.”
Ja, de avslutar med ett hurtigt “puss, puss”.
Jag blir så ledsen.