Jag brukar ju lyssna på podden Wahlgren och Wistam och har till min enorma förtjusning haft mycket kul åt denna podd (och fått mina fördomar krossade då inte minst Pernilla Wahlgren visat sig vara en väldigt festlig kvinna).
Men så igår så lyssnade jag på senaste podden medan jag lagade mat (mexikansk mustig veg-gryta) och Wahlgren läste upp vilka länder svenskarna oftast semestrar i.
1 var så klart Spanien
2 var så klart Danmark
3 var – och här var de FRUKTANSVÄRT CHOCKADE – Finland
Och då kläckte Sofia Wistam ur sig ”fy så osexigt”.
För det första: vet de hur många människor med finländska rötter det finns i Sverige – som åker fram och tillbaka och fram och tillbaka mellan sina två hemländer? I tid och otid. Hela min barndom var ett evigt flängande och farande.
För det andra: ”osexigt” – det ska vi nog bli två om.
Svensken får ta och lära sig lite om sitt grannland, som en gång var ”östra Sverige”.
Obildade as.
Men så går det väl med den där lekskolan som kallas skola.
Det blir en insändare till dem tror jag bestämt.
De ”älskar” nämligen att få lyssnarmail och de ”läser allt”!
I alla fall. Hela det korta lilla uttalandet som kanske egentligen inte betydde något satte igång någonting i mig och jag färdades tillbaka till grundskolan då nån svennegrabb i parallellklassen förklarade för mig att norsken i hans klass var reko och hyvens, då Norge var ”OK”. Men hur kunde man ha finländska rötter? Det var ju vidrigt.
Så var det på den tiden. Tro det eller ej.
Och det ledde till åratal av finn-komplex och en hel del mobbning.
Men nu är det nya tider. *IN YOUR FACE, FULA FAN*
Det var också samma vidriga svin (älskar dock grisar) som fick de andra coola grabbarna att kalla mig antingen ”Kimmelina” eller kort och gott ”Det”. (Detta var innan ordet ”hen” kom till.)
Jag var ju inte som de andra grabbarna. (TACK OCH PRIS FÖR DET.)
OK. Nu ska jag gå ut med hundarna och sluta gaffla.
Men som synes så har jag mycket groll som måste ut.
Blir en bok som jag sedan promotar i Efter Tio med Malou.
Ses då.