Namn

Det pågår så mycket där ute i den stora världen men i mitt huvud tänker jag på det här med namn.
Vissa människor ser ut som de heter. När jag var en yngling så hade jag ett finskt efternamn med den typiska ändelsen -lä. Jag ville inget hellre än att heta nåt som slutade med -son. Då hade jag varit fin och kosher (pun intended).

Jag led av extrema komplex. Sedan bytte jag efternamn till nåt mer ”neutralt” men så gifte jag mig med en brasse och blev da Costa. Jag skilde mig men jag tänker f*n inte byta namn igen. Nu är jag Kim da Costa, även om namnet skvallrar om nån (kvinnlig) porrstjärna.

Jag vet inte varför jag heter Kim. Det var inget vanligt namn på sjuttiotalet. Och jag heter Erik i andranamn och jag vet inte varför, men jag har en romantisk idé om att det är en försvenskning av min fars finska namn.
Sedan heter jag också Eliakim, och det valde jag själv när jag doppade mig i mikvehn i London och äntligen blev jude.
Gamla polare från tiden i Stockholm kallar mig KimMan. Släkten kallar mig Milli.
Kärt barn har väl många namn osv.
Viktiga, stora funderingar.

Finska

Nämnde detta för ett tag sedan men idag slog det mig igen.

Tre kollegor, från Thailand, Ryssland respektive Somalia talade det skogstokiga men fantastiska finska språket sinsemellan. Ganska dålig finska men modigt och djärvt av dem, på nåt sätt.

Tänk att dessa tre damer från så väldigt skilda håll i världen har kommit till Finland av alla ställen, och så gör de sitt bästa för att kommunicera på finska, av världens alla språk.

Mycket spännande. Fascinerande. Ja, lite imponerande faktiskt.

Jag och finskan skulle på Facebook fylla i att vår relation är ”komplicerad”. För mig är finskan ett privat vardagsspråk som man talar tyst och skäms lite över. Jag har svårt att ta nån person som är klok som en bok på allvar om h*n talar finska (eller värmländska). Kanske även lite p.g.a. att sån där fin myndighetsfinska går mig förbi. Men jag är oerhört tacksam över att mina föräldrar lärde mig språket som barn, men jag har aldrig studerat det så mina kunskaper är begränsade (om än mycket goda!).

Jag har under det senaste året läst mina tre första böcker på finska och fler ska det bli, även om det tar väldigt lång tid att läsa eftersom jag inte ”ser orden” utan att *läsa* dem, om ni förstår vad jag menar, så där som jag ”ser orden” på svenska och även i hög grad på engelska. Men med finskan måste jag *läsa* varenda bokstav (och de är ju så jä*la många!).

Språk alltså.
Det är bra grejer det.

Ljus mot mörker, värme mot kyla

För två kvällar sedan skrev jag:

Tände en lykta på balkongen för för att se hur länge ljuset skulle överleva. Det var ju ta mig tusan två decimeter snö ovanpå lyktan och jag tänkte att snön skulle smälta och släcka ljuset.
Men icke då.
Snön är borta och ljuset brinner än, flera timmar senare, och det har bildats en liten snöfri zon.
Är det nu såna där fina visdomsord kommer in i bilden, om hur ljuset övervinner mörkret, och kyla och likgiltighet tillintetgörs av värme och kärlek?

Jag är en farbror som tror på klyschor och annat trams, eftersom de ju uppkom av en anledning och är rena rama sanningar!

–19 i Helsingfors, och solen sken idag över all snö och allt var så fantastiskt vackert. Och ja, gatorna var välplogade och allt fungerade som vanligt. Tack för det.
Men min min hund vill inte gå ut. Eller: han vill gå ut men sedan vill han gå in…

Snart är det sommar och vi är åter svettiga och äckliga och vi gnäller som tusan, så låt oss njuta av vår plötsliga vinter!

Hälsningar från Helsingfors – Framtidsstaden i Framtidslandet.

Heja Helsingforsregionens trafik. Heja Finland.

Jag har många gånger berömt HRT (Helsingforsregionens trafik) och nu är det dags igen. (Som sagt: Storstockholms lokaltrafik har SÅ mycket att lära.)
Värsta snöstormen pågår och bussar och tåg gick idag som de skulle. Jag kom i tid till jobbet och jag kom hem utan några som helst problem. Mycket imponerande. Dessutom välplogade vägar.
Ja, det är nåt med detta fantastiska land – allting liksom bara fungerar som det ska. Fantastiska Finland.

Bländar jag dig?

Färgade håret efter ett historiskt långt uppehåll.
Inte för nån dramatisk effekt, utan p.g.a. 40+, ni vet.
Under verkningstiden roade jag mig med att läsa på förpackningen:

”Blända alla med din djupa och intensiva färg utan ett spår av grått. Multi cream color formulan (inte min särskrivning) uppfanns för att ge ditt hår en vacker och levande färg. Den här formulan ger ditt hår en 3D-effekt – håret verkar kraftigare med naturlig volym och vacker, intensiv färg.”

Jag tror inte att jag ”bländar” någon. Anar heller ingen ”3D-effekt” (?) men det silvriga försvann. Och det var ju det som var meningen.