En enklare vardag

Nytt år och nya försök till att göra vardagen lättare och smidigare. Ja, ni vet nog hur det är. Jobbar man 8-dagarsveckor vill man gärna slappa lite dag nummer 9 för att därefter orka ta tag i en ny lång arbetsvecka.
Jag tar del av några tips på Hjälp Hemma.
Möbeltassar! Ja, detta lilla knep lärde jag mig av en dåvarande halvsambo. Jo, golvet slipper repor men framförallt blir det lättare att flytta runt möbler när man städar.
Nix! Jag anmälde mig till Nix-registret för att slippa alla de telefonförsäljare som ringde chockerande ofta. Det tog ett tag innan telefonen tystnade, men den gjorde faktiskt det till slut.
Rensa i garderober! Det gjorde jag för ett tag sedan – och det blev ett finfint inlägg av det.
Nej tack till reklam! Ja, det har jag gjort och jag lade dessutom till ”gäller även Pizza Express”. Jag har insett att jag förmodligen måste lägga till samtliga pizzerior som finns i Stockholms län. Just nu gör jag som min ungdomliga grekgranne: slänger ut reklamen i trappuppgången.
Jag gillar ”Gulls” tips:

– Samla i hop några av dina bästa vänner var tredje/fjärde vecka. (vännerna gör likadant) Den gång man är hos dig är du arbetsledare och fördelar allt som skall göras i ditt hem. Te.x. plantera om blommor, baka bullar, städa ur skåp, sy upp gardiner, etc. Gör ALLT det som aldrig blir av. Avsluta sedan med en trevlig fika! Gull

(Men låt oss dricka rödvin under tiden, så blir det ännu roligare.)
När vi är inne på ämnet så måste jag säga att jag är så lycklig över min tvättmaskin. Har haft den i snart ett halvår och att inte behöva gå ut och till en annan byggnad varje gång jag ska tvätta har gjort min vardag mycket behagligare.
Härnäst ser jag fram emot att skaffa mig en diskmaskin. Jag hat-hat-hatar att diska och det känns som att det är diskandet som tar mest tid av hushållssysslorna.
Jo, städhjälp vore härligt, men jag skulle nog ändå nöja mig med någon som kom och och rensade avloppet i badrummet en gång varannan vecka. Jag vet inte om det är Sebbe eller jag som hårar ner så förbannat.

Du telefonist. Läkare. Avlopp. Hemlis.

Du som ringde halv nio och nu sitter och darrar som ett asplöv då du tror att jag ska vara sur. Ja, du kom ju på att ”oj, Kim skulle ju äntligen få sova ut idag” och kastade på luren efter två signaler. Oroa dig ej! Jag var redan vaken. Ja, den biologiska väckarklockan väckte mig redan vid 06. Jäkligt jobbigt såklart.
Så nej, jag är inte sur. Inte på dig i alla fall. Bioklockan däremot förtjänar en smäll.
Nu ligger jag här i sängen och väntar på att Sebbe ska vakna för morgonpromenad. Han har sovit sedan vi kom hem vid 17 igår. Jo, vi promenerade ju från jobbet. I regnet. I blåsten. Vi gick och vi gick eftersom vi valde att ej köpa SL-kort på grund av de två kommande lediga dagarna. Andra tjyvåker, men vi gör det ej. Vi är hederliga grabbar som gör rätt för sig. Men vad har vi för det? Inte mycket.
Idag ska jag till läkaren för mitt onda knä och min HÄLSPORRE. Remember? Ja, det tog visst två år innan jag tog mod till mig. Ni förstår, läkare gillar mig aldrig. Jag vet inte varför. När jag sitter där så känner jag mig besvärlig och jag känner mig ifrågasatt och det känns som att de tror att jag ljuger. Helt sicko, men så känns det. Så jag drar mig för att gå dit.
Jag måste även rensa avloppet i badrummet eftersom jag efter gårdagskvällens dusch noterade att det uppstår en inte så liten översvämning. Inte bra. Hatar avlopp. Hatar. Kräks.
Sedan ska jag avslöja en hemlighet också. Tror det blir idag. Så vi hörs.

En regnig måndag i november

Ja, rubriken säger väl allt. Hur bra mår ni idag? Riviga och redo att kicka igång en ny härlig vecka?
Sebbe ville stanna i bingen i morse. Tänk att ligga och gona så skönt och sedan bli släpad ut i regnet. Inte populärt; protesterna var högljudda.
Men tänk så gott jag har det som ser honom det första jag gör på möra. Då känns den regniga novembermorgonen rätt okej.

Crap

Jag sitter här och funderar på det här med ekorrhjulet. Ni vet: jobba jobba jobba och när en ledig lucka infaller så är det dags att ta tag i allt det man inte orkar eller hinner göra när man är upptagen med att dra in cash till sig själv och skatt till samhället. Således är man lika trött och grinig efter ”ledighet” som före. Inte bra. Inte bra alls.
Ja, jag skulle ju inte ha något emot att vara hemmaman; att gå hemma och fixa och trixa hela dagarna. Med en schysst platta på i bakgrunden såklart. Nu lär det ju inte inträffa på ett bra tag så därför sitter jag här och kollar efter andra alternativ. Tänk om en kunnig, ärtig och glad människa kunde komma och ta hand om allt det där som jag inte ORKAR MED.
Nu har jag ju min älskade handyman, men dammsuger gör han då rakt inte. 😉
För 838 kr* i månaden kan ”problemet” vara ur världen. Städhjälp finns! Det dammsugs och moppas en gång i månaden. Det torkas och töms och rengörs. Underbart.
För 1154 kr* sker det varannan vecka, och för 2307 kr* en gång i veckan.
Det enda som stoppar mig är min svenniga syn på saken – det känns helt enkelt tossigt att någon ska plocka upp mitt crap och jag vill inte känna mig lat, men å andra sidan blickar jag framåt och ser 19 arbetsdagar med en ynka ledig dag inklämd där någonstans på slutet. Kommer jag att prioritera städning då? Nej, jag kommer vilja sova, så städhjälp vore kanske en bra idé trots allt. Kan Per, som också bor ensam, så kan väl jag! Eller?
Ja, jag får fundera vidare.
*+75 kr utanför stockholmstullarna.

Så kallad lördag

Sjukdomen har så gott som lämnat min kropp. Det är mest kranen som fortsätter rinna…
Jag kom på att när man är hemma en hel vecka så blir man en smula uttråkad och man tar tag i saker. Domestic things. Bygger ett sovrum, sorterar papper, rensar och städar bland hyllor och prylar och bär ner saker till källaren. Vi borde således inte vara sjuka oftare men vi borde vara hemma mer och uttråkade lite oftare. Jag har, kors i taket, till och med slitit ner ett par fula gröna hyllor som hängt på köksväggen sedan jag flyttade in för ganska exakt fem år sedan. Oanvända har de varit. Och fula. Nu ligger de i källaren.
Idag tvättar jag. Och jag fortsätter städa och sortera och jag inser att min sista fantastiska israeliska disksvamp sjunger på sista versen. Dags att gå över till den standardsvenska blå. 🙁
Eftersom jag starkt ogillar att diska så vill jag ju faktiskt glamma till det en smula åtminstone.