Jag lyfte upp tröjan och frågade uppgivet men väldigt rakt på sak; “Är det cancer?”
Min sjuksköterskevän tog en snabb titt och konstaterade; “Nej, det är inte cancer. Det är bara en sån där vårta man kan få när man kommer upp i åldrarna.”
Jag: “Fy tusan. Det är ju jätteäckligt!”
Sjuksköterskevännen: “Ja, men det är inte cancer.”
Jag: “Men varför får man såna?”
Sjuksköterskevännen: “Jag vet inte.”
Jag: “Men vad innehåller den?”
Sjuksköterskevännen: “Jag vet faktiskt inte. Överflödig hud kanske.”
Jag: “Säkert gifter!”
Sjuksköterskevännen: “Kanske.”
Jag: “Men hur blir man av med dem?”
Sjuksköterskevännen: “Vi kan knyta en sytråd runt den så den dör och faller av.”
Jag: “Har du gjort det någon gång?”
Sjuksköterskevännen: “Ja, en gång. Min bror försökte klippa bort den från min kropp men han klippte mig i örat så vi körde med trådmetoden.”
Jag (som ogärna uppsöker läkare): “Jag hämtar tråd.”
Så nu har jag en svart tråd runt en vårta (fy vilket fult ord) någonstans på överkroppen.
Etikett: vänner
Homecoming queen
Nu har äntligen Hundvakten kommit hem från andra sidan Atlanten. Han var på besök här hemma ikväll. Jag fick ljuvligt brasilianskt kaffe + en småekivok (ja, det går ju bra med nyårslöftet om att det ska vara ett ekivokt år..) maskot. Trevligt att han är hemma. Har som sagt saknat de dagliga samtalen. Fina vänner växer inte på träd.
Dagen efter tralalaa
Home boy
Jag och Sebbe har flyttat hem!
Kom till lägenheten idag och jag, vidskeplig som jag är, tog inte med mig några grejer eftersom stambytet säkerligen inte hade varit avslutat då. Men se det var det!
Å, jag älskar mitt hem! Trots att det för närvarande är oerhört smutsigt och rörigt och fastän jag har ack så mycket att göra. Förutom att jag måste tokstäda är jag dessutom tvungen att diska i stort sett allt jag äger. Och tvätta det som inte diskas kan. Har börjat så smått men får fortsätta imorgon.
Jag vill passa på att rikta ett enormt tack till R & P som lät mig och hunden bo i deras minimalistiska, stilrena homohem. Gracias.
