Så damp den ner igen: inbjudan till klassåterträff.
Ha ha ha.
Det har alltså gått tjugo år sedan jag var färdig med den horribla grundskolan – äntligen var det slut på eländet.
För tio år sedan reste jag till den gamla hemstaden, som jag för övrigt lämnade samma dag jag gick ut nämnda skola, och jag hyser inga varma känslor för denna stad – nej, mellanstora städer ger mig panikkänslor och svår ångest.
Jag åkte dit av en enda anledning: strax innan den där sista skoldagen så snackades det om klassåterträff om tio år eller så, och den vidrige, tuffe T sa: ”alla måste komma – även Kimmelina”.
Tio år senare tog jag mig dit. Till Grand Hotell. Och den vidrige, tuffe T dök inte upp. Ingen av de andra hemska idiotgrabbarna heller. Jag vann.
Faktum är att de enda som kom var de (få) som var mer eller mindre reko och hyvens. Vi vann.
Nu till det härliga! Ett par av de där härliga människorna som jag växte upp med (varav den ena visade fittan för mig bakom påskelden i hålan där vi bodde) kommer till Stockholm idag. IDAG. Så vi ska träffas och öla.
Vi har inte setts sedan den där kvällen för tio år sedan. Ja, vi har setts en enda gång på tjugo år. Fatta.
Underbart spännande!
Här bjuder jag frikostigt på en bild från den där kvällen för tio år sedan. Jag hade just checkat in på hotellet i den horribla f.d. hemstaden och skulle just dra på mig mina röda och rosa kläder + en massa, massa smycken. Såg ut som en julgran och jag älskade det.
Etikett: vänner
Om igår + några mycket ointressanta bilder
Bonjour.
Idag är jag tillbaka på kontoret. Nej, jag mår inte särskilt mycket bättre, men jag behövs på plats idag. (Nyckelperson!)
Igår kväll trotsade jag sjukdomstillståndet och gick ut och åt middag med Sebbe och den hemlige gästen. Perfekt.
Lite spännande var det att i morse vakna av att någon som inte var jag stod i duschen. Mer sånt i livet, tack.
Ja, nu har gästen rest vidare till sydligare breddgrader och jag laddar inför jobb hela helgen, inkl. kvällsjobb hemifrån. Nej, jag har varken tid eller lust att vara svag just nu.
20 bilder från danskfesten
Så… Nu kommer bilderna. Medan Vicky och Danny gifte sig så hade jag huset fullt av danskar. Livat blev det och låt mig säga att efter en danskfest är man redigt bakfull i dagarna tre. Bokhyllor välts och glas krossas, men det är det värt – danskar är nämligen underbara.
De anlände med stil!
Ett läckert litet gäng. Notera gärna att jag hade beställt en flagga och tog på mig matchande skor när jag gick ut för att ta emot gästerna.
Classy!
Jag fick en vacker gåva inslagen i vulgärt papper (how Danish).
Vår vän Rosé.
Tre stolta rökare. (Som icke-dansk fimpade jag för tio år sedan.)
Mer rosé.
”Dan-sar i so-o-lens sken..”
”Ja, jag ska dan-sa i so-o-lens sken…”
Girl talk på konstprojekt.
Sebbe trivdes men blev en smula pömsig av all uppmärksamhet.
Snart stod fysiska aktiviteter på schemat.
Vilken karl!
Ju senare det blev, desto suddigare blev bilderna.
Vilopaus efter den välta bokhyllan…
Tack kamrater för en härlig sommarkväll!
Danskarna kan festa
Aggro-dammvippa-omelett
Gårdagen var (som sagt) en väldigt jobbig dag, men nu är den över och jag började denna tisdag med en extremt snabb cykeltur (för att bli av med inte bara gubbfläsk utan även med spänningar och aggressioner). Möte med favoritflatan på det och allt känns bättre…
Igår när vi var ute på vårt uppdrag med grabbarna (bild nedan) så gjorde Sebbe succé. Han fann en dammvippa (ett av svenskans härligaste ord, är det inte?) som såg otroligt fluffig och rolig ut och ja… han ville väl helt enkelt para sig med den…
Aja, nu ska jag snabbsteka en omelett. Det blir en lång dag det här; väldigt mycket på jobbet, i privatlivet och i världspolitiken. Tja.
Förresten. Jag träffade en ny människa igår. Hon frågade mig hur länge jag har varit vegetarian och jag svarade: ”hmm, sedan jag var 19”. Hon: ”Och nu är du..?” Jag: ”Nu är jag 22”. Hon gick på det.
