Shalom stress

Kamrater!
Har haft ett hektiskt dygn. Kom till jobbet för en timme sedan, efter att ha vinkat av Herr Israel som skulle möta sin väninna för att sedan checka in på hotell. Förhoppningsvis hinner vi ses igen innan de flyger hem igen på lördag. Han är mycket fin och rar.
Igår – när jag satt hemma och skulle jobba med webbprojektet – försvann min internetuppkoppling. Jag var så frustrerad att jag saknar ord än idag. Ringde Comhem som sa att de “jobbade på problemet”. I morse, elva timmar senare, ringde jag igen och fick veta att jag måste gå och hämta ett nytt modem. MEN SÄG DET DÅ! Jag har så här |——————————| mycket att göra och så ska de ställa till det för mig. Måste gå. Ha en bra dag.

Datorn är full av sk*t

Vi har väldigt crappiga datorer på jobbet och de är överfulla av virus. Tyvärr har jag inte behörighet nog att uppdatera virusprogrammen och jag sade till den ansvarige för ett halvår sedan; “kan du vänligen uppdatera dem alternativt ge någon annan, exempelvis mig, behörighet att göra det?”
Som vanligt blev svaret något svammel i stil med “jaja”.
Idag kollade jag om något hade hänt men virusprogrammen var inte uppdaterade på 438 (!) dagar. Jag hittar dagligen sisådär 20-30 virus/trojaner i mina datorer hemma så jag vågar inte ens tänka på hur nedlusade jobbdatorerna är*.
Ska jag säga till en gång till?
Eller ska jag strunta i det och när allt brakar ihop säga “vad var det jag sa”?
Jag har väldigt svårt för att låta sådant här passera men jag är ännu tröttare på att alltid ta ansvar när jag aldrig någonsin får något för det.
*Hemma uppdaterar jag mina virusprogram (3 stycken) minst varannan dag.

Jag drabbas av andnöd utan musik

Idag vill jag hylla den bästa musikspelaren jag någonsin ägt (och de är många). Jag vet inte hur många jag köpt genom åren men otaliga är de freestyles (remember?), bärbara cd-spelare, minidiscspelare samt mp3-spelare som fått smaka på mitt visakort.
Jag tror jag har tre eller fyra halvdana mp3-spelare i “elektroniklådan” där hemma (som jag inte vågar göra mig av med eftersom herr iAudio faktiskt kan drabbas av kortslutning en mindre vacker dag). Ett tag hade jag en ipod men jag tyckte ljudet var sugigt (!) och programmen onödigt komplicerade så jag sålde den. Det var då jag fann min nuvarande kompis; herr iAudio. Den är rätt ful men hållbar (metall!) och ljudet är kalasklart. Den har fungerat felfritt längre än någon annan spelare (och numera, i detta make more cash-samhälle, pajar ju allt hela tiden).
Så hurra för min gode men fule vän; herr iAudio 20 Gb som gör det han är gjord för bättre än någon annan. Inte en massa krimskrams – bara ljuva toner.
Edit: Nej, jag fick inte betalt för att skriva detta inlägg.

Dominanshanne

Jag har fixat min vän Stoffes döda dator så nu dyrkar han mig ännu mer än tidigare.
Konstig men skön känsla.
Nu är det rödvin och nån typ av opera (inte min kopp te men ni vet).
När jag rensade i Stoffes dator fann jag mängder av bilder på manslemmar och det visade sig att de kom från diverse män på det där communityt. Lustigt hur samma personer skriver till mig och berättar att de minsann aldrig skulle skicka runt nakenbilder på sig själva och så gör de det ändå. Hmm…