Kommer ni ihåg mitt gnäll över att ingen tar hand om datorerna på jobbet? Nu har det hänt. Datorn jag brukar sitta vid kollapsade. Folk förstår inte att man måste vårda sin dator som man vårdar en människa.
Edit: Nu sitter jag vid en om möjligt ännu sopigare dator.
Etikett: teknik
Dagen D
Guten Morgen!
Visst sover vi alla lite oroligt numera? Varför är det så? Vi vaknar titt som tätt, kastar ett halvöppet öga på klockan och försöker somna om.
Jag hade lite svårt att komma i säng igår då jag var så exalterad över internetuppkopplingen så jag satt ju så klart och råsurfade och försökte hinna med allt jag missat under de tre senaste dygnen. 🙂
Förresten; när jag ringde och gnällde hos Comhem en av de första gångerna framgick det vilken usel klagare jag är. Jag lät mig förföras av både det ena och det andra och innan jag lade på luren hade jag både digital-TV och fast telefon på g… Men månadsavgiften steg bara med 20 kr så det var ju okej. Jag frågade uttryckligen; “tillkommer inga som helst övriga avgifter?” och de svarade “nej”. Så skulle det visa sig inte vara sant blir jag mycket upprörd.
När jag väl hamnade i säng SMS:ade uppdragsgivaren för webbjobbet och jag kände mig genast en smula stressad. Nu är jag så gott som färdig i alla fall (förutom ett par saker som jag inte har någon erfarenhet av och ej vågar pilla på – typ webbshoppen). Ska bara putsa och polera lite under dagen.
Så… jag hann! För i dagens tidningar finns tydligen feta annonser.
”Här är jag igen” (framförd av Kikki)
Ta mig tusan! Jag kom hem från jobbet och slängde ett öga på modemet som SLUTAT BLINKA! Jag är online igen!
De senaste dagarna har påmint mig om en svunnen tid. Jag var ett ensamt glin men hade många fina brevvänner runt om i världen. Om jag gick och väntade på ett specifikt brev från någon blev jag så där tokbesviken varje dag posten kom och jag inte fick något brev. Värst var fredagar så klart eftersom det under helgerna inte fanns ens minsta lilla möjlighet att brevet skulle anlända.
Så har det varit med mitt bredbandsproblem också. Jag har hängt läpp och jag har svettats av irritation. Och jag har tänkt; “kommer jag inte ha tillgång till nätet under mina fyra lediga dagar nästa vecka vet jag inte vad jag ska ta mig till. Eventuellt tar jag till flaskan.”
Nu har jag ett liv igen och jag älskar det.
Efter jobbet promenerade jag och Sebbe till Hundvakten för att överlämna mat. Hundis är sjuk och svag och kan ej röra sig ur sin soffa. Sedan promenerade vi hem igen för att koppla in routern med mer. Nu sitter vi här och är lyckliga.
Vad gör man en fredagskväll utan internet?
Hälsningar hemifrån Eurofivestar. Här är jag och Sebbe på middag och Eurovisionfrossa (först 1980, nu 1977). Underbar mat serverades. Het! Kryddig!
Nej, jag har fortfarande inget bredband hemma. “Det kan ta upp till tre arbetsdagar innan teknikerna kommer”, fick jag höra. Naturligtvis höll jag på att bryta ihop. Så här är jag nu – med ett vinglas i näven.
Not connecting people

Nope. Ingen uppkoppling hemma och jag är rosenrasande.
The story so far:
Internet släcktes ned för två dagar sedan. Jag ringde Comhem (vars telefonköintro är enerverande långt) och fick veta att det “jobbas på problemet”. Elva timmar senare ringde jag igen och blev ombedd att hämta ut ett nytt modem, vilket jag gjorde igår, i fucking Liljeholmen. Väl hemma kopplade jag in det nya modemet och väntade. Och väntade. En timme senare ringde jag återigen Comhem och drog ut och stoppade in kablar som jag blev ombedd att göra, dock utan resultat. “Det kan ta upp till 24 timmar”, pep de. “Jaha, så varför står det en timme i er folder?” rasade jag. De hade inget svar på den frågan.
“Återkom i morgon” avslutades samtalet med. I morse: fortfarande bara en massa blinkande lampor. Har jag inget bredband när jag kommer hem i eftermiddag kommer jag rasa som jag aldrig rasat förr. Och två dagars arbete ska de kompensera mig för. Och ett projekt som är på vippen att gå upp i rök.
I-landsproblematik, jag vet, men jag både jobbar och lever på nätet.