Etikett: sömn

Kom Jesus?

Jag förstår att ni undrar om Jesus kom eller ej. Jag tror dessvärre inte det. Kanske gav jag honom inte riktigt chansen.
Så här var det:
Gick och lade mig 22:30 och satte igång att lyssna på ett relaxprogram som jag blivit tipsad om. I ena läget är det en man som ”guidar” en till drömmarnas land men efter tio minuter gav jag upp då jag ryckte till varje gång karln började prata efter att ha pausat ett tag. Började såklart också tänka på att han hade ganska het röst… (och tankarna började vandra iväg).
Slog på läge två istället: endast musik och vågor och sköna elektroniska ljud. Ställde in 30-minutersprogrammet och det var verkligen väldigt avkopplande men varje gång jag höll på att somna så vaknade jag till i panik. Ja, detta beror på stress, vilket är rätt patetiskt då jag lever ett rätt behagligt liv – men stress är det som är roten till det onda. En typ av existentiell stress.
En halvtimme senare hörde jag hur programmet var på väg att avlutas och jag tänkte att nu sover alla utom Kimman. Slog på en ny trettiominuterssession och sedan minns jag inget mer. Förrän jag vaknade av tidningsutdelarens slammer. Och lite senare då någon annan rände i trappuppgången. Slutligen vaknade jag av att alarmet på min gamla mobil gick igång – ja, eftersom jag höll på med det där sömnprogrammet i iPhonen så satte jag även gamla mobilen på ringning. ”Men redan!?”, fräste jag och kastade ett öga på klockradion. 04:00. Jaha. Gamla mobilen stod på sommartid… Men det var skönt att somna om.
”Men kunde inte Gud ha låtit dig sova? Det var verkligen elakt att telefonen stod på sommartid”, sa kollegan när jag kom till jobbet (de flesta är involverade i mina sömnproblem – bless them). Jag kan bara hålla med, men jag skyller ändå på min egen lathet. Skaparen gav mig en rätt bright hjärna men jag använder den inte till fullo. Ska försöka börja göra det.
Här är detaljerna från morgonpromenaden:

Och här ovan ser ni frukosten.

Vaknade aggressiv; väntar på Jesus


Nej, det blev ingen sömn i natt heller. Inte mer än 2, max 3 timmar. Ofta lägger jag till en timme eller två, när jag berättar om detta dilemma (dock ej på bloggen), för att inte verka alltför ”sjuk”. För att det inte ska verka som att jag överdriver.
När jag vaknade klockan 05, ur en inte det minsta djup sömn, så kände jag mig inte direkt trött. Nej, jag kände mig aggressiv. Herregud, tänkte jag, jag känner mig värdelös som det är och så kan jag inte ens sova! Värdelös! Ingenting lyckas jag med.
I ren ilska packade jag sedan min väska och drog på mig träningsbyxorna (ja, jag har såna) och med Lady Gaga på hög volym promenerade jag i ilsk takt genom stan till jobbet. Jag slog rekord; 65 minuter tog det denna morgon. Det tidigare rekordet låg på 69. (Det tar naturligtvis betydligt längre tid att gå hem på eftermiddagen, då hundratusentals långsamlisor är ute och segar sig från A till B.)
Passerade en kyrka och jag kved: Nu har du din chans, Jesus Kristus, att visa att jag gjorde fel som vände kristendomen ryggen (den kändes ju på tok för hokus pokus för mig; ska jag tro på hokus pokus så vill jag se det konkret, med egna ögon, i fullt friskt tillstånd). Låt mig sova! I natt. Åtta timmar, okej fem vore mer än jag kan begära. Då återvänder jag till Svenska Kyrkan och blir a good Christian i sann amerikansk anda.
Så jag kommer vänta i afton. Och hoppas.
När jag kom till kontoret så satt en fräsig kollega framför datorn. När hon såg mig så gjorde hon det där tecknet när man med knuten näve gör ett ryck framför sig. ”Yes”, sa hon också. ”Det är kul att se dig”, förklarade hon och det känns ju bra så här i desperationens tidevarv; att åtminstone vara poppis på jobbet.
Det blev frukost efter maratonpromenaden. Ägg och tomat och en massa chili i pannan. Och kaffe på det. Inte illa alls.

Såg en dokumentär om sömn

Nu har jag sett en dokumentär om sömn, en sån där härlig brittisk, och visst var det mesta gammalt blaha, men några tips fick jag ändå.
Jag ska hädanefter lägga mig samma tid, och kliva upp samma tid – oavsett om jag är ledig eller ej. Kanske kan det fungera. 23 brukar jag ha som gräns – då ska jag ligga i bingen – och jag ska vara hård på den punkten. Sex timmar ska jag ligga i sängjävlen och därefter ska jag upp; oavsett tillstånd. Men – hahaha – tänk er Kimman sitta uppe lördag morgon klockan 05. Det blir mycket bloggeri framöver kan jag tänka mig.
Den där middagsluren som jag försöker ta mellan 18 och 19 ska jag kämpa emot, eftersom kroppen tydligen inte alls vill vila då. Nej, ska man powernappa så ska man göra det mellan 14 och 17, och då bara i 30 minuter. Det går dock ej på grund av arbetet, så det blir inga fler siestor för min del.
Att kolhydrater gör en trött har jag aldrig tänkt på, men nog har jag märkt att alltid när jag varit på väg att somna efter lunch på jobbet så har det oftast varit något kolhydraktrikt jag ätit. Ska försöka ändra på mina luncher och äta mer proteiner och därmed förhoppningsvis vara mer ALERT.
Att äta kolhydratrik mat till middag är ju a big no no eftersom man då jäser och blir fet under natten, men strunt samma. Hellre rultig och utsövd än pinnsmal och trött. Ska således försöka ändra lite på mina matvanor.
Kaffe dricker jag bara på morgonen, så det borde inte påverka sömnen. Alkohol dricks kvällstid och ja, man somnar snabbare men sover sämre. Det visste vi redan.