Etikett: skivrecensioner

Retro: Pet Shop Boys – Actually

Igår toklyssnade jag alltså på Pet Shop Boys debutalbum och idag fortsatte jag mitt nörderi genom att spela uppföljaren på repeat, för att nu skriva några rader om LP:n ifråga: Actually från 1987.

  1. One More Chance 4/5
    Precis som Two Divided by Zero på Please känns den medryckande och något udda producerade One More Chance som en perfekt albumöppnare. Många detaljer i den ack så spännande ljudbilden.
  2. What Have I Done to Deserve This? 5/5
    Denna hit är en av mina feta favoriter. Den är bara så… perfekt.
  3. Shopping 5/5
    Lite lustigt är det att ytliga människor tror att denna bit handlar om att… handla… när den i själva verket är en politisk sång om regeringens utförsäljning av ditt och datt. En poppärla i vilket fall som helst.
  4. Rent 5/5
    Texten! Melodin! Alltihop är popperfektion!
  5. Hit Music 4/5
    En låt om hitmusiken som spelas på radio. Kan ju knappast gå fel.
  6. It Couldn’t Happen Here 3/5
    En av de där såsiga PSB-låtarna som jag inte uppskattade förr i tiden (när jag var ett vithårigt gossebarn) men som jag har vett nog att tycka om idag. Melodin i verserna är dock inte ”all that” så betyget stannar på en trea.
  7. It’s a Sin 5/5
    Vi kan alla vår It’s a Sin så jag har inte så mycket att tillägga, annat än att jag är svag för låttexter om synd, sex, religion och ”förbjudna” tankar och känslor. I allmänhet alltså.
  8. I Want to Wake Up 3/5
    Mycket bra låt i midtempo (?). Åttiotalet skramlar och plonkar i bakgrunden och jag gillar det. Det blir dock ”bara” en trea i betyg just idag.
  9. Heart 5/5
    Denna lite bortglömda hit skrevs ju från början för Madonna som inte ville ha den. Synd på så rara ärtor; man kan riktigt höra Madonna sjunga Heart (med den ikoniska åttiotalsrösten, före sånglektioner etc.). Låten hade passat henne.
  10. Kings Cross 5/5
    Åh jistanes, så vacker den är, Kings Cross. Ännu en sån där melankolisk, seg PSB-låt som jag inte gillade då, men som jag stormälskar idag. Enormt fin.

BETYG: PET SHOP BOYS – ACTUALLY: 4,4

Retro: Pet Shop Boys – Please

För att göra livet roligare och för att inte bli uttråkad på mina resor till och från jobbet så har jag bestämt mig för att grundligt lyssna igenom samtliga Pet Shop Boys-album och ”recensera” dem.
Ett album per dag kommer jag att lyssna på, för att sedan skriva några rader om alstret i fråga.

Vi börjar naturligtvis från början. Året är 1986 och Neil Tennant och Chris Lowe har just släppt debut-LP:n Please. Spännande va!

Nej men ärligt talat så köpte jag inte PSB:s tre första album när de släpptes. Jag var helt enkelt för ung! Jo, jag gillade singlarna som hördes på Tracks men skivorna köpte jag (ännu) inte.

  1. Two Divided by Zero 4/5
    Detta är en sån där perfekt öppningslåt. Ej singelmaterial, men väl finemang som inledning. Lite mystisk och härligt blippbloppig.
  2. West End Girls 4/5
    Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått storheten med genombrottslåten. Idag gillar jag den skarpt, javisst, men när det begav sig var West End Girls ingenting för mig.
  3. Opportunities (Let’s Make Lots of Money) 5/5
    Denna fantastiska popbit har jag dock alltid älskat. Underbar är den!
  4. Love Comes Quickly 5/5
    Åh, en så vacker och hoppfull ballad detta är. Ganska bortglömd men den bör dammas av.
  5. Suburbia 4/5
    Albumversionen är mycket olik den singelversion som så småningom kom att släppas. Går igång på denna något ”lugnare” inspelning. Bra att slippa hundskallen (som ej är populära i vårt hundiga hem).
  6. Opportunities (Reprise) –
    Detta är ingen låt så något betyg sätter jag inte.
  7. Tonight Is Forever 4/5
    För mig hänger spår 7, 9 och 11 ihop på något sätt. Mer eller mindre samma (härliga) känsla och melankoliska, desperata längtan.
  8. Violence 5/5
    Det tog bra många år innan Violence föll mig så hårt på den darrande underläppen att jag skulle belöna den med en full femma. Men nu är dagen kommen. Texten! Melodin! Soundet!
  9. I Want a Lover 4/5
    Så himla härlig! Men låten känns en smula som en demo; som om den inte är riktigt färdig än. Men! Jag gillar den skarpt; melodin, texten, soundet. Tidvis en smått hysterisk och desperat känsla och det går jag igång på.
  10. Later Tonight 3/5
    Finstämd ballad men på gränsen till lite för seg. Texten räddar låten.
  11. Why Don’t We Live Together? 4/5
    Även denna lite som en demo. Hade 7, 9 och 11 hottats upp lite i produktionen så hade de belönats med feta femmor.

BETYG: PET SHOP BOYS – PLEASE: 3,81

Pet Shop Boys – Hotspot

Pet Shop Boys är en av de där popakterna som jag har följt från start och som jag lyssnar på än idag. Deras två senaste album Super (2016) och Electric (2013) har jag inte riktigt tagit till mig (jag kanske måste ge dem en ny chans; jag kanske bara har haft så mycket annat för mig) men idag släpptes så nya Hotspot.
Albumets två första singlar uppmärksammade jag när de släpptes men jag tyckte att de var en smula… sömniga (även om Dreamland har ryckt upp sig en smula vid det här laget; Burning the Heather är dock fortfarande ett litet frågetecken), medan den tredje – Monkey Business – kändes härlig redan vid första lyssningen.

  1. Will-o-the-Wisp 4/5
    Ja, jag var tvungen att googla titeln: something that is impossible to get or achieve. Aldrig hört! Med det sagt så är detta en skön upptempobit som låter som en pärla från förr.
  2. You Are the One 5/5
    Jo, vi har läst att PSB numera delvis bor i Berlin men alla dessa referenser till staden i fråga känns lite… töntiga? Ja, vi vet att Berlin är en fet bögstad där man kan pippa och partaja (jag fann min då blivande make – numera ex-make – på en gata i Berlin). Med det sagt: jag älskar denna lugna, typiskt PSB:iga låt som bland annat innehåller dessa rader:
    And every bird in the sky’s a performer
    A tingle-tangle, chittering and chattering
    By the fountain, spluttering and splattering
    Det kallas popkonst!
  3. Happy People 4/5
    Oj, detta låter som PSB på 90-talet. Soundet ger rejäla flashbacks. Lite Army of Lovers-vibbar dessutom. Faktiskt.
  4. Dreamland 4/5
    Det tog som sagt ett bra tag innan jag tog albumets första singel till mig. Nu belönas den med en svag fyra. Ett minus för de politiska inslagen i texten – jag är *SÅ HÄR* trött på ”kändisar” som uttrycker vänsterextrema åsikter om gränslösa samhällen och jadajadajada. Lägg av!
  5. Hoping For a Miracle 4/5
    Åh, så vackert och melankoliskt. Doftar mycket tidiga PSB.
  6. I Don’t Wanna 5/5
    En omedelbar favorit; medryckande och svängigt om en blyg kis som inte vill gå ut och dansa.
    In a song, he hears that rhythm’s a dancer
    And it won’t take no for an answer
    Suddenly, he thinks he might reluctantly
    Go looking for some company
    He summons up the energy
  7. Monkey Business 4/5
    Nåt slags sjuttiotalssväng (?) på nya singeln. Kommer aldrig att hamna på någon lista över PSB:s bästa singlar, men en svag fyra får den nu av mig i alla fall. För nu.
  8. Only the Dark 5/5
    Lugnt och ack så romantiskt. Återigen en ”gammal” PSB-låt.
    Don’t be scared
    For only the dark
    Can show you the stars
    I’ll be there
    The moment the dark
    Reopens your heart
  9. Burning the Heather 2/5
    Gitarriga balladen som släpptes som singel nummer två, och som jag inte förstår mig på. Men jag lärde mig att ljung heter heather på engelska. Alltid nåt.
  10. Wedding in Berlin 4/5
    För det första så tycker jag att det är festligt att Mendelssohns brudmarsch samplas i denna härliga dänga. För det andra så gillar jag den enkla texten om ”varför vi gifter oss idag”. Bra avslutning!

Härligt med ”bara” tio låtar, så som det alltid var förr i tiden (10 eller 12 spår). När vissa album släpps numera så innehåller de upp mot 20 bitar och det är ju på tok för mycket. (Nästan) Allt var bättre förr.

När jag nu skummar igenom mina betyg för var och en av låtarna så inser jag att jag gillar LÅTARNA mer än ALBUMET som helhet. Så tokigt det kan bli.

29 år sedan ”Rhythm of Love”

Idag är det på dagen 29 år sedan Kylie Minogues tredje LP Rhythm of Love släpptes. Jag var femton och jag minns var och när jag köpte kassetten. På den tiden satt kassetterna fast i en typ av ställning, så att de ej gick att stjäla. Man fick snällt be personalen om hjälp; de kom med nycklar och plockade fram kassetten man pekade på.
Vilka tider.
Idag klickar ni glin hem all musik på nätet. Olagligt och ohederligt och inte måste ni gå till någon fysisk butik heller. Ni har gått miste om så mycket!

ritmo de amor kylie minogue

På den gamla goda tiden innehåll albumen inte 15-20 låtar som de gör idag, utan det var mellan 10 och 12 väl utvalda och välproducerade bitar på varje LP eller kassett. (När CD:n kom fanns där ett eller två bonusspår i form av nån ’extended remix’ eller liknande.)

När det kommer till Rhythm of Love så har jag i min samling även LP:n från Argentina, där allting står på spanska. Titeln är således Ritmo de Amor och bland låtarna hittar vi bl.a. Mejor el diablo que tu conoces, Retroceda a tiempo samt Que tengo que hacer.
Fantastiskt!

  1. Better The Devil You Know 5/5
    Detta är så fantastiskt mycket Stock Aitken Waterman. Det var tack vare deras popproduktioner som jag blev ett Kyliefan till att börja med.
    När åttiotalet nu hade blivit nittiotal så producerade trion lite ”modernare”, klubbigare låtar och eftersom Kylie var deras största stjärna så fick hon de bästa låtarna. Håller än idag. Ett riktigt Kylie Anthem.
  2. Step Back In Time 5/5
    Den sjuttiotalsdoftande videon alltså! Även denna dänga håller än idag, men den var inte min storfavorit när den kom…
  3. What Do I Have To Do 5/5
    …Det var det nämligen detta popmästerverk som var! Klubbigare än den förra och även till denna singel fick vi en urtjusig musikvideo.
  4. Secrets 3/5
    Efter tre feta singlar på raken var det dags att trycka in några så kallade ”fillers”. Man hörde redan på en tiden när dessa utfyllnadsspår dök upp; man visste att det var andraklassens låtar som aldrig skulle släppas som singlar eller spelas på radio. Jag har dock alltid gillat dessa lite ”udda” bitar.
  5. Always Find The Time 4/5
    Samma som ovan, men denna fina låt hade eventuellt kunnat släppas som singel. Bra melodi men kanske en smula lökig produktion.
  6. The World Still Turns 4/5
    Hjärta och smärta i denna ballad. Åh, det var så fint när sista låten på kassettens SIDA A nästan alltid var en ballad.
    En så simpel låt. Simpelt är bra och underskattat.
  7. Shocked 4/5
    Denna ”tuffa” jättehit var aldrig min favorit. Speciellt inte singelversionen där den där jobbiga rapparen dyker upp. Jag har alltid hatat och kommer alltid att hata rap.
  8. One Boy Girl 3/5
    Här blev det lite ”modernt” och amerikanskt och en sån där jobbig rapperska dök upp. Tyvärr.
  9. Things Can Only Get Better 5/5
    Något av en fanfavorit. Jag har alltid älskat denna upplyftande pärla.
  10. Count The Days 4/5
    Sockersött men ändå ”tufft” på nåt sätt.
  11. Rhythm of Love 5/5
    En perfekt avslutning på detta fina album. Titellåten är lite mer melankolisk och introvert än LP:ns feta singelhittar.

25 år sedan ”Bedtime Stories”

I dagarna för 25 år sedan släpptes Madonnas album ”Bedtime Stories”.
Redan fyra dagar före det officiella släppet, fredagen den 21 oktober, upptäckte jag till min enorma glädje att CD:n fanns till salu på Åhléns Citys skivavdelning. Jag blev överraskad och denna dag skrev jag i min dagbok:

21 oktober 1994, fredag
Var på ung-info på AF. Köpte Madonnas nya CD ”Bedtime Stories”. Vi gick till Hus1 och när vi kom hem hade vi ett stort gräl, tills jag sa att jag skulle sticka och bröt ihop, då NN kom och höll om mig och vi gick och lade oss.

Ja, min första kärlek hade just börjat stöka och böka och jag hade så väldigt ont i hjärtat. Jag tassade runt i tvårummaren i Vasastan för att behaga min herre. Jag gjorde fint och lagade middag och jag tände ljus. Allt för att vara till lags. Och när denna oktobriga fredagskväll kom – och detta glömmer jag aldrig – och min master skulle komma hem från jobbet så planerade jag mycket noga vilken ballad från ”Bedtime Stories” som skulle spelas just när han klev in i bostaden. (Jag har idag lärt mig att detta kallas att vara medberoende.)

På nämnda album fanns många finstämda lugna bitar att välja bland (Inside of Me, Forbidden Love, Love Tried To Welcome Me, Take a Bow) och jag ville inte att det skulle vara någonting på tok för deprimerande.

Mitt val av entrélåt (tror att det blev Love Tried To Welcome Me) hjälpte dock inte. Romantiken var död och förhållandet slut. (Även om han kom tillbaka till mig flera gånger, likt nästan alla som någonsin har dumpat mig!)

På albumet saknade jag en redig popdänga i stil med Express Yourself.
Don’t Stop kom ju närmast. Jag gillade inte – och gillar fortfarande inte – att detta album doftar hip hop, men jag älskar Secret. Och Sanctuary. Och Bedtime Story. Och samtliga ballader.
Fanfavoriten Human Nature har jag dock aldrig älskat.
I’d Rather Be Your Lover är rätt och slätt ganska usel. Survival är mysig men en ganska stor gäspning.

Tänk att Madonna ansågs vara en smula gammal och passé hösten 1994. Så galet. Hon hade ju det bästa framför sig. Hon hade ju för bövelen bara börjat!
Jag älskade looken; det blonda håret, de sotiga ögonen och alla smyckena. Förutom näsringen – även om jag själv hade en på den tiden. Till och med en ring i naveln! Tacky, billigt och inte det minsta classy.

Nu, 25 år senare, känner jag samma slags vackra vemod när jag traskar runt längs de oktoberhöstiga gatorna med Bedtime Stories i lurarna. Låtarna som var bra då håller än idag och I’d Rather Be Your Lover är fortfarande en skamfläck i Madonnas katalog.