Var en sväng vid Medborgarplatsen med Sebbe för att spendera en dötimme med gode vännen R. Söder är definitivt min favoritstadsdel. Vi satt i en park och småpratade och tittade på människorna som var ovanligt vackra och individuella just idag.
En ärtig tjej kom fram och ville gosa med “vår” hund. De flesta tar jämt förgivet att jag och R är ett par, men se så är det inte. Längre.
Tråkigaste stadsdelen måste vara Kungsholmen; så avlägsen och intetsägande på något vis.
Etikett: Sebbe
Finally
Vuxenpoäng
Jag och Sebbe har varit ute och… plockat vitsippor som nu står i köksfönstret. Mycket somrigt men nog hör jag varningsklockorna ringa i bakhuvudet. Kände mig lite småcool faktiskt i och med att jag traskade runt med min snaggade skalle, kamouflagebyxor + t-shirt, enorma solglasögon, mycket fjollig hund samt ett knippe vitsippor i näven. Kontraster, mina vänner; kontraster är bra.
För övrigt talade jag med min läkare i morse – en mycket parant dam med jugoslaviskt ursprung. Vi kom fram till att jag stannar hemma den här veckan. Är inte på topp men har lärt mig känna igen varningssignalerna; det är alltid samma mönster som upprepas. Och jag vill inte hamna där igen.
Installerar om alla program i laptopen nu. Det tar en evighet men nu har den åtminstone börjat bete sig någorlunda normalt.
Såg förresten Rockersgrannen (som Miss Uganda var så het på när hon besökte mig). Han åt fil på gården i morse och nyss mötte vi honom på vår långpromme. Han kom cyklande och sa “hej”. Jag gillar folk som säger hej.
Hundchoklad
Som det framgick i ett tidigare inlägg hade jag ingen aning om att det finns så kallad hundchoklad. Fick mig en uppläxning som hette duga men nu; nu så vet jag.
Vad jag inte förstår är hur det kan finnas hundchoklad. Hundar kan ju dö om de äter “vanlig” sådan. Eller är det bara en myt? Varför då tillverka dessa karameller som jag nu låtit Sebbe prova. Han gillade dem inte, precis som så många andra vovvar.
Snälla; förklara.
Sportisar
Idag har jag blivit påmind om att en av de värsta grejer jag vet är fulla sportisar. Det var något slags hockey i Globen när vi passerade och de skrek och var allmänt jobbigt. Får lätt panik i sådana folksamlingar (Sebbe också; han skällde på dem).
Några finska supporters skrek efter oss “vacker hund”. Efter ett tag; “vacker man”. De trodde att jag inte förstod men se det gjorde jag. Vände mig om, kastade en sugen blick och fortsatte min alfahanne-walk.
Miss U sa plötsligt när vi satt i köket; “du är så snygg”.
Sånt gör mig glad.
En vacker dag ska jag vara smart också.