Här sitter vi nu, på golvet

Vilken dag!
Vaknade av ett SMS – granngrabbarna ville komma förbi och hjälpa mig röja lite inför renoveringen.
Sagt och gjort.
Hela förrådet tömdes och jag var mogen och gjorde mig av med sådant jag faktiskt aldrig kommer ha någon användning av. (Vid grovsoprummet dök genast en ung stilig man upp och han ville ha ett par stolar…)
Tömde också mina tre feta bokhyllor och packade ner allt fint i kartonger. Själva hyllorna hamnade även de i grovsoprummet. Ibland måste man tacka för det som varit och gå vidare.
Soffan rök även den. Adios.
Så nu sitter vi här på golvet, på en filt och en massa kuddar, Sebbe och jag. Och känner oss ungdomliga som hade vi just flyttat hemifrån, till storstadens sus, dus, bus och larm, och vi ser fram emot att få kicka igång renoveringen på allvar. Fy farao så tjusigt det kommer bli!
kim sebbesebbe kim
milrellska killarnaomg he's smiling
sebbe milrellworld's cutest dog

Den stränga magistern i mig

Bästis.

Ding dong! Igår besökte jag granngrabbarna för att ge den ene en kurs i det här med iTunes, iPhone och Apple i allmänhet. Ja, han blev nämligen nyss med iPhone då han tog över min gamla i och med att jag gick över till iPhone 4 (mest för att jag saknade filmfunktionen). (I utbyte fick jag för övrigt en platt-tv tjock-tv och en fåtölj.) (Skratta ni.)
Jag trivdes i lärarrollen – kalla mig gärna magister – och jag bar strikt klädsel och hade svårt slickad sidbena och naturligtvis höll jag en pekpinne i näven. Som jag då och då svingade med.
Grabben, eller ska vi säga eleven, var mycket nöjd med kursen och han älskade bums sin iPhone. ”Men så kul!” sade han. Och ”Tänk att jag kan kolla min mail!” och ”Varför har jag väntat så länge?”
Jo, iPhonen är fortfarande mitt bästa köp någonsin.
Och nej, hundar köper man inte – man adopterar dem.