Igår kväll välkomnade jag återigen byggherren och hans slav – efter ytterligare spackling och slipning var det dags för isolering! Se så elegant isoleringspälsen är! Inte alls så där gul och eländig som barndomsminnena skvallrar om (och som det kliade!).
När jag nyss strosade till jobbet så noterade jag att i korsningen Sveavägen/Oxtorgsgatan pågår ett byggarbete. Några glada gossar och paranta pigor ä i färd med att bygga en vägg och dra på trissor – det ser ut exakt som hemma!
Min byggherre och hans slav är SÅ professionella och kunniga!
Etikett: renoveringen
Renoveringen: Grå tinningar och superskada
Igår kom granngrabbarna (d.v.s. byggherren och hans slav) över och spackel, slip, spackel och elarbeten stod på agendan.
Slaven drabbades av de grå tinningarnas berömda charm och jag slet vidare med tapetjävlarna. Tack och lov är jag snart färdig. Ni anar inte hur många lager det finns (snart: fanns) på mina väggar. Och här och där har någon på femtiotalet smällt på den allra första vidriga tapeten i dubbla lager. ”För säkerhets skull då den ljusbrun-gula tapeten med bruna blommor ju är ack så vacker”, tänkte väl personen i fråga.
Jag blev skadad också (se bild). Funderade nästan på att åka till SöS för att bli rejält omplåstrad men jag blev avrådd.
Renoveringen: Inte vacker utan spackel
Igår var vi återigen på Bauhaus – jag börjar känna mig hemma där.
Väl hemma spacklades det och vi trixade med golvet i den nybyggda sängkammaren.
Fy farao så bra det kommer bli!
Jag mötte en granne som sitter i bostadsrättsföreningens styrelse och han frågade om jag är intresserad av ”en post i styrelsen”.
Oerhört spännande. Äntligen får jag den makt jag så länge längtat efter. Fastän man är undergiven i den nybyggda kammaren så kan man faktiskt vara väldigt dominant i världen utanför.
Nationaldagen: Firandet fortsatte och fortsatte
Nationaldagsfirandet fortsatte med spackling och tapetrivning (snart färdig). Den blivande sängkammaren fick en dörr och alla var glada.
Nationaldagsmiddagen serverades på granngrabbarnas eleganta blooming balkong.
De ursvenska oliverna – smaksatta med stark och härlig råsvensk chili – sköljdes ner med en riktigt kylig och god Mojito – den svenska kulturdrinken. Och ja, myntan kom från den egna balkonglådan.
Inte en strupe var torr.
Förrätten – svensk nypotatis med gräddfil och gräslök (även den ur balkonglådan) samt sill för den som så önskade – gjorde stor succé.
Det svenska riojavinet smakade gott och snapsen gjorde sitt.
Huvudrätten – en hemlagad svensk pizza med en massa mumsig svensk fetaost – var även den en fullträff.
Den avslutande efterrätten – en smoothie gjord på säsongens svenska bär – var kronan på verket och bukarna putade rejält runt bordet.
Vilken härlig svensk kväll!
Renoveringen: Det börjar likna ett rum
Igår fortsatte sängkammarbygget.
Stånk och stön. Damm och flis.
Jag sågade för första gången sedan 80-talet. Gjorde det med glans – jag överraskar ständigt mina medmänniskor.
Sebbe är lite förvirrad; han har ingen soffa att slappa i, sängen står i köket och det är ett himla oväsen. Igår tog han en premiärtitt inne i det nya rummet.
Det kommer bli så bra det här, Sebbe. Vänta bara så får du se.
