Igår eftermiddag var det dags att återigen nosa på himlens rosa port. Lätt grinig och trött på livet var jag på väg hem då det plötsligt kom en bil från ingenstans. Hade jag inte hunnit backa hade dramat resulterat i en dödsolycka.
Naturligtvis var meningen med det hela att jag skulle vakna upp och sluta gnälla och njuta av livet (trots att det till 80% är crap).
Embrace life!
Förra gången var det den där rassen som nästan fick mig att se ljuset.
Gången dessförinnan var när jag blev misshandlad och släpad in i skogen och allra första gången jag fruktade att mitt sista andetag var nära var när jag i min barndom var nära att bli överkörd av tåget. Mycket traumatiskt och jag berättade det aldrig för någon.
Jag har klarat mig, vilket betyder att Skaparen och Moder Jord i fin symbios har en plan för mig och mitt liv. Nu måste jag bara lista ut vad den planen går ut på.
Trots tre timmars sömn i natt tänker jag göra något bra av denna dag. Tre timmar är trots allt fler än två.
Man klarar sig alltid i livet, och gör man det inte dör man och då bryr man sig inte – därför finns det ju egentligen ingenting att frukta.
Njut dagen. Varje dag är en sällsam gåva.
Andra om religion, näradödenupplevelse, livsplan
Etikett: religion
Rädda världen från homosexualitet
Vi sitter här på jobbet, en bög och en flata, och tar del av påvens jultal.
Tänk att vi är lika farliga som klimathotet.
Vi vet inte riktigt vad vi ska säga.
En tradig gammal gubbe (82) som miljoner människor faktiskt lyssnar på uttrycker så vidriga åsikter att det svartnar en smula framför mina blå bögögon.
Det faktum att han (och den katolska kyrkan) så hårt vill cementera könsrollerna borde få även heterosarna att haja till.
Det är just det jag ogillar så starkt med religion – människor tar patent på Gud.
Det var ju i mitt fall så att Gud en dag tittade på mig och sa: Här, unge man, får du förmågan att älska. Det spelar ingen roll vem du älskar – bara du vågar och kan känna. Njut!
Exakt så sa han.
Hurra, svarade jag och lovade älska ofta och mycket.
Nu ska jag gå hem och fortsätta fakefira chanukka. Tack och lov finns det lite mer nutida, liberala religioner för oss [farliga homofila] sökare. Ikväll ska det tredje ljuset tändas. Eftersom jag är en modern man har jag så klart ett program i iPhonen som hjälper mig hålla reda på sånt här.
Vi har firat Jesus
Att gå på svensk julfest innebär att man vaknar fem i sex. I sängen. Påklädd. Inklusive skor. Och man vet inte riktigt hur man tog sig hem. Man minns att nån fick barn (jag sa ju att det skulle bli en gosse och att han skulle komma den femte december!) och att nån blivit singel. Men maten? Vem minns maten? För att inte tala om Jesus. Födelsedagsbarnet.
Sluta håna oss
Nu har eländet börjat.
Jag, som nästan inte ser nåt annat på tv än morgon-tv, får snart sluta med även det.
Okej att sport är astrist att se på när man vill se nyheter och debatt, men än värre är alla dessa töntiga körer som framför julsånger. Fy vad det kliar över hela kroppen när de står och sjunger i stämmor. SLUTA.
“Let it snow”, sjunger de.
Det snöar inte. Titta ut och se att allt är brunt och fult och slaskigt.
“Alla är glada på julaftonskväll”, sjunger de.
Tillåt mig tvivla och hävda motsatsen. Glinen är missnöjda med sina sopiga julklappar, frun tycker att maken är en buffel och hon sitter ensam i köket och sippar på ett stort glas Baileys. Hon drömmer om Carlos som hon hade en diskret fling med på sommarens charterresa.
Maken i sin tur sitter halvpackad och ilsken framför datorn och kollar på porr. Han längtar så efter att få klämma på ett par rediga lökar. Han suckar när han tänker på att han tog ett fett lån för att köpa julklappar åt de bortskämda ungarna som trots hans ihärdiga försök att göra dem glada är missnöjda.
Grannfrun sitter ensam i sitt kök. Hon har aldrig känt sig så ensam som denna julaftonskväll då “alla är glada”.
Körens julsånger är ett hån, tänker hon medan hon kastar sig ut från fjärde våningen.
Tusen vackra ting
Positiva veckan är här igen.
Hoppas helgen var fin. Min var… utländsk och vacker. En skvätt Danmark, en god dos Italien samt en rejäl skopa Tjeckien.
Jag har sett en massa film – bland annat favoriten Far From Heaven. Sex and the City The Movie råkade jag se två gånger igår. Jag började med att kolla extramaterialet på dvd:n jag fick i fredags och blev då sugen på att se om filmen, så det pysslade jag med medan Prag var på söndagsbesök i katolska kyrkan. När han kom tillbaka såg vi den tillsammans. Det var trevligt.
Ord jag aldrig trodde skulle flyga från mina nykyssta läppar:
Vill du ha en efter-mässan-öl?
(Ja tack.)
Är inte riktigt redo för en ny vecka (precis som alla andra måndagar) men jag tar ett djupt andetag och lever på fina minnen.
I helgen har jag mött hela två män som liksom jag tycker att Annie Lennox Bare är ett av de bästa albumen någonsin. Inte illa!