Dessa dagar hör hemma i historieböckerna

I ett upplyst, modernt samhälle (med religionsfrihet) har vi påtvingade religiösa kristna helgdagar. Det är inte okej.
I min bransch spelar helgdagar så klart ingen roll – vi kan jobba dygnet runt och året runt. Och vi gör det. Jag exempelvis. Just nu. Efter en långpromenad genom vår extremt nedskräpade stad (skärp er, jag skäms). Sebbe är trött och ligger i fönstret och sover.

Läsvärda länkar och raketer

Jag skrev häromdagen att jag känner att det är min plikt att skriva om alla granater som faller över Israel, eftersom vår press håller tyst. (Däremot nämns naturligtvis de israeliska flygangreppen mot tunnlar.)
Så… ursäkta mitt tjat.
Medan israelerna bjöd in till fredssamtal i helgen så kom en raket flygande från Gaza.
Läs också DN-intervjun med president Shimon Peres.
Comments closed.

Patetiskt statement år 2010


Hej. Jag ska gå ut och träffa en vän nu. Jag undrar bara: är min davidsstjärna stor nog, eller borde jag ha valt en större?
Det är ju så att jag kan inte acceptera att jag lever i ett land där det är KONTROVERSIELLT att bära davidsstjärna – där man riskerar att bli nedslagen för att man är jude.
Jag har således bestämt mig för att alltid, alltid bära en.
På samma sätt som jag för 10-15 år sedan gick runt med en regnbågsflagga.
Nån jävla ordning får det vara va.

Själv bojkottar jag hela det homofoba östblocket

Tröga Coop i Norrort funderar på en bojkott av israeliska varor – oerhört tröttsamt med alla dessa trögisar som ränner runt i vårt samhälle.
Åh, de smäller upp hyllor med delikatesser från folkmordsländer som Turkiet och mysiga homofoba östländer och ja, självklart även från arabländer där bögar hängs till höger och vänster.
Men… som vanligt så är svennebanan så fruktansvärt fixerad vid Israel – naturligtvis utan att någonsin ha besökt landet. Självklart vet han/hon inte mer om landet eller dess politik än det som rapporteras i vår tragiska press.
När, oh, när ska vi börja tala om fina saker med Israel? Varför nämns aldrig alla de afrikanska flyktingar som tas emot och som får en finemangfin framtid i det nya hemlandet?
Varför talar vi inte om alla de miljoner judar som – än idag – flyr och blir utkörda ur sina arabiska hemländer och hamnar i Israel?
Varför talar vi inte om att den israeliska staten bokstavligen hämtar hem judar – ur länder som Etiopien – där de är förföljda?
Varför talar vi inte om att palestinierna skulle ha kunnat ha sin egen stat för länge sedan – om de inte gång på gång tackat nej till israelernas fredsförslag?
Varför, oh, varför?
Och VARFÖR skriver aldrig svensk press om granaterna som faller över Israel? Jag ser det hädanefter som min personliga uppgift att nämna vartenda litet försök till mord på det israeliska folket (=judar, muslimer, kristna, druser, bögar, flator, drugor, flyktingar…)

Klicka på bilden och kryssa i att idén är dålig.

Comments closed (i vårt sorgliga land kan man ju inte ha vilka åsikter som helst), men det går som vanligt bra att ”gilla”… Och klicka på bilden och kryssa i att idén är dålig.