Tænk att man måste åka tilll Oslo før att få sova ut ordentligt. Tænk dig ett helt svart rum, mycket svalt och inte minst: inga hoppande, skrikande grannungar. Inte heller skramlande tidningsutdelare eller damer (?) på sylvassa, skyhøga klackar som trampar upp och ner i trappuppgången dygnet runt. Ja, jag sov som en stock och det var underbart!
I går kvæll, efter lite Uno och finsk sprit (hær finns en finlandssvensk) tog vi oss en titt på køttmarknaden. Inte mycket fanns att se, ær jag rædd, men lågan ær ænnu inte slæckt. Dagen ær ænnu ett oskrivet parfymerat blad, men jag tror att den kommer att bli bra.
Nu har værdparets hund kommit hem och det ær bra eftersom jag saknar Sebbe!
Etikett: Oslo
HEI OSLO
Nu sitter jag i en fashionabel villa i ett snøigt och fredagsmysigt Oslo. Værdparet (två friska herrar) behandlar mig væl. Vi har strosat på byn och ætit indiskt och jag tror att lite sællskapsspel væntar. Dærefter ska vi eventuellt ta oss ut en liten svæng.
Oslo kænns – spontant – lite som Helsingfors; lite mindre och lite mysigare och lite tystare æn Stockholm. Framførallt tystare. Mænniskorna talar roligt. De ær klædda i lite deprimerande færger, så jag kænner mig helt rætt i mina rosa jeans.
Jag kænner återigen att jag lever. Tænk vad en resa – om æn bara till ett grannland – kan pigga upp!
O är det nya NY
Jag uppfann häromdagen en fantastisk slogan: ”Oslo är det nya New York. Eller snarare… O är det nya NY!”
Ja, snart vet jag om det är så eller om jag som vanligt bara snackar en massa skit. Nåväl.
Sitter äntligen på tåget, en kvart försenad. Trots att det inte tar mig mer än 12 min att åka till centralen så var jag där trekvart innan avgång; how very me – alltid redo, alltid ute i god tid då marginaler är bra i detta spännande, oförutsägbara liv. Fryser såklart tårna av mig efter en timme på perrongen. Nåväl, nu åker jag!
Jag riktigt känner hur semestern tränger in! Och nu blir det biljettkontroll. Så klassiskt och elegant!
När jag gick satt Sebbe i sängen och glodde på mig och mitt prasslande. Hundvakten sov tungt.
Uppdatering:
Brunchen är avklarad och jag läser Ruth Maiers dagbok. Då och då tittar jag ut men det ser ju likadant ut varje gång. I lurarna har jag min fantastiska pop- och dance-spellista.
Uppdatering:
Jag ska se Oslo
Jag började söndagen med att boka en resa till Oslo. Ja, ni vet hur upphetsande januari-februari är – låt oss fylla dessa helvetesmånader med roligheter!
Mina norska erfarenheter sträcker sig till mellanlandningar på Gardermoen. Jag har hört att norrmännen är bortskämda och lata och det ska jag nu ta reda på. Jag har också hört att det finns tjyvaktiga lesbianer. Att studera det norska kynnet är dock inte syftet med resan; jag ska hälsa på lyckliga paret. De där två herrarna som båda utvandrat till Norge.
Men tänk så billigt det är! Tur och retur med tåg kostar mindre än en utekväll i Stockholm!
Låt oss resa mer och supa mindre.
Palestinsk film, norska idioter, italienskt drama samt underbara Dansken
Efter lite drama med Italienaren SMS:ade jag Dansken i fredags och undrade när han ska bjuda mig på middag i den posha (andrahands-) bostaden på Östermalm.
Han svarade: “När som helst!”
Jag: “Ikväll?”
Han: “Javisst. Men kan vi skippa middagen? Jag har inga köksprylar”.
Jag: “Liquid dinner then!”
Han: “Ja, jag tänkte det.”
Alltså bar det av till Östermalm på kvällen och det blev en ljuvlig kväll med dvd, vin och whisky. Dansken är en sån solstråle och jag älskar honom djupt. Man vill liksom… bara vara snäll mot honom.
Dansken berättade något jag inte riktigt kan släppa.
Han var på ett café i Oslo och blev av med sin väska (ett par lesbianer stal den, har han räknat ut. Nej, det är inte intressant att de var just lesbianer men inlägget blir ju lite roligare om jag skriver det) och han gick fram till baren och bad personalen stänga av musiken så att hans väninna kunde ringa Danskens mobil (som låg i den stulna väskan) för att höra om den var kvar i lokalen (och därmed sätta dit tjyvarna).
“Nej, det kan jag inte göra”, svarade bruden på bebisspråket norska.
“Men du vill väl att jag ska kunna betala för mig?” sa Dansken.
“Ja, men det är ditt ansvar att hålla reda på dina saker”.
“Men herregud! Stäng av musiken”.
“Nej”.
Vad är det för attityd? Är det en fin medmänniska? Jag önskar henne allt ont. Är man dum mot min Dansken förtjänar man eländes elände.
Och vad är det för fel på människor som stjäl en medmänniskas väska? Vad fick de för uppfostran? Förstår de inte hur jobbigt det är att bli av med plånbok, mobiltelefon, hemnycklar, pass och dessutom en flott väska? Och att till råga på allt bli av med sina tillhörigheter utomlands (nåja)!
Åh, jag är så trött på dessa idioter som förpestar vår värld. Bura in packet och låt dem utföra straffarbete resten av livet så vi reko människor kan röra oss i ett tryggt samhälle. Vi förtjänar det.
Såg Paradise Now. Rekommenderas.
