En gång gjorde jag bort mig lite

Satt och skrev en kommentar hos Señorita Chico och kom på en kul sak. En gång för (inte så) länge sedan (som jag egentligen hoppas) var jag på något slags livehak i Gamla stan. Såg en affisch som gjorde reklam för bandet Placebo och på den tiden visste jag inte vad ordet placebo betyder. Mina vänner började diskutera bandet och jag kved; “Men vad är det där PLEJSBOW för band egentligen?” Kände mig som Louise-Margaretha, 63.

Together Again

Ni vet hur vissa låtar etsat in en känsla i kropp och själ som är näst intill omöjlig att tvätta bort. Ibland blir vissa låtar förstörda och för all framtid ospelbara – andra gånger fylls man av goda, varma minnen som får en att le.
Hade inte spelat Janet Jacksons Together Again på säkert ett par år men så gjorde jag det idag och vips befann jag mig på Gatwick-flygplatsen och hade just vinkat hej då till Andy – en konstnärstyp jag hade en fin fling med under mina då täta besök i London. Andy såg ut lite som James Dean (allvarligt) och var en riktigt nice typ som bodde i Finsbury Park. Som vanligt finns de stiliga, smarta och ödmjuka karlarna någon annanstans än på kvarterskrogen. Such a shame. Synd på så rara ärtor. Ska lyssna mer på Janet och se vad som händer..

Kärleksdikt

Igår blev jag bjuden på en smirnoff av mannen som skrev en kärleksdikt åt mig för en sisådär elva år sedan. Jag har den kvar någonstans, ska rota fram den. Den skrevs i baren på Hus1, på ett gult Blend-papper.
Igår pratade vi lite och så ville han bjuda på något. Jag var kvick med att påpeka att det minsann inte skulle pippas för det och han lovade att han bara ville bjuda på en smarrig smirre.

Prosseäventyr 1

Här kommer min utlovade berättelse om när jag blev tagen för prostituerad i Madrid. Det var många år sedan då jag hade blont svallande hår och mycket slank kropp inklämd i svarta tajta kläder – det var visst snyggt på den tiden. Jag stod på klubben Blanco y Negro ett stenkast från bostaden i stadsdelen Chueca.
På den här tiden var jag ganska ung och naiv och tänkte inte så mycket på alla hemliga koder som finns i nattlivet. Jag tänkte heller inte på att det fanns manliga prostituerade.
Jag var väldans förtjust i bartendern som såg ut som en blandning av Elvis och Chris Isaac. Han tyckte dock att jag var på tok “för bra för honom” och när jag bad honom vidareutveckla det sa han; “Fuck, all I think about is fuck”. Jag replikerade förföriskt; “Why don’t we think about it together?” (Jag var inte helt allvarlig så klart eftersom sex och snusk aldrig varit min starka sida. Är ju praktiskt taget okysst.)
Det var egentligen inte detta jag skulle berätta så nu tillbaka till saken; jag stod där i baren en sen augustikväll och samtalade med en amerikan. Han undrade vad jag gjorde i Madrid och jag förklarade att jag ville jobba lite men bara blivit erbjuden att uppträda som Liza Minnelli på haket bredvid (inte min kopp te). Då sa amerikanen att han trodde jag jobbade som prossa. Jag stod tydligen alltid i den änden av baren där alla prossor brukar stå. Jag svarade något i stil med att det verkligen inte var något för mig men han ville inte take no for an answer och sa; “You could make a lot of money as a prostitute in Spain, they would go mad for a guy like you”.
Det var den berättelsen. Nästa gång ska jag berätta om när jag blev erbjuden att köpa sex. I Madrid? – Ja. På samma ställe? – Ja. För många år sedan? – Nej. 2005? – Ja.

Nicke

Det är lustigt hur vissa saker är och förblir medan andra ständigt ändras. Tänkte på det idag när jag promenerade förbi platsen där Palme blev skjuten. Det var 20 år sedan idag. För 20 år sedan var jag 11 år. Helt olik mig på utsidan men på väldigt många sätt densamma på insidan.
Nu ska jag träffa en kamrat; Nicke.
Idag har jag gjort sånt jag brukar skjuta upp; lämna böcker på biblioteket, gå ut med sopsorteringen, boka tvättid, sortera papper, kopiera papper… Dessutom börjat förbereda fredagens fest.