Idag har jag lyssnat på Evita (med Madonna dårå). Det fina med mångsidiga artister är att de introducerar nya gengrer och stilar för en. Jag är ju verkligen inget fan av musikaler eller annat teatertrams (so sue me) men tack vare Madde upptäckte jag den fina musikalen Evita i och med filmatiseringen av den. Här finns så väldigt många fina bitar och trots den electropopälskare jag är måste jag säga att Madonnas storhet, trots att hon inte är någon stor vokalist, kommer fram bäst i enkla, avskalade låtar. Hör den vansinnigt vackra Another Suitcase In Another Hall ovan. Donnan menar verkligen det hon sjunger.
När Evita kom, 1996, hängde jag mycket på Stockholms genom tiderna (sedan min bögtideräkning) bästa gayklubb Gossip. Stället hade ta mig tusan allt! De spelade dansremixen av Don’t Cry For Me Argentina i tid och otid och vi flängde runt på dansgolvet som tokar. Åh, ljuva minnen!
Etikett: minnen
Idag fast för 19 år sedan
9 oktober 1988
LOVE MAKES THE WORLD GO ROUND
Idag har jag sett på video, lyssnat på skivor och band + radio, skrivit brev till Malin. (mer än 11 sid.) Jag köpte chips till Richard och Kalle för deras pengar, samtidigt köpte jag två röda pennor till mej. Nu är klockan snart 17.00, nyss såg vi på “DALLAS”. Jag har möblerat om i mitt rum.
Tanke: Inte mycket har hänt. Jag skulle ha kunnat skriva ovanstående rader idag.
Snö
En gång för kanske tio år sedan var jag på klubben Propaganda. Jag mötte en man och vi hånglade på gatan. Det snöade. Allt var som i en film. Tänk; två människor hånglar och det snöar och kameran snurrar runt, runt dem.
Sedan hördes vi aldrig mer.
Men jag kom ihåg hans namn och bad min kollega WD ringa nummerupplysningen (det här var före hitta.se) men hon fann honom ej.
Ibland undrar jag vem han var och vad han gör och om han kanske kommer ihåg den där gången i snön.
Senast jag sa ä-ordet
Jag låg på Södersjukhuset en tidig, tidig morgon. Jag trodde att jag hade en hjärntumör. Mina hysteriska huvudvärksattacker* hade till slut fått mig att uppsöka läkare. Drogad och bedövad låg jag på en brits i korridoren. Mannen jag träffat i endast en vecka satt på en stol bredvid. Han höll om mig. Han dolde mitt ansikte för att ge mig mörker så jag kunde sova bort min smärta. Jag minns hur jag i all min misär kände mig så stolt över att jag hade någon som brydde sig om mig. Och som visade det så ogenerat (vilket trots allt är ganska ovanligt när man är homo).
Jag rullades in i ett rum där jag fick ännu mer smärtstillande. De tog ryggmärgsprov. In i nästa rum. Hjärnröntgen. Jag trodde verkligen att jag hade en hjärntumör och allt jag kunde tänka på var min mormor som dog av en sådan.
Jag minns inte riktigt när det var, men någonstans i något av de där rummen tittade jag på min dåvarande pojkvän och kände mig så full av kärlek. Och så sa jag; “Jag tror jag älskar dig”.
“Jag älskar dig också”, svarade han.
Och vi menade det. Det var det som var så speciellt.
Den här stunden – när jag på allvar trodde jag skulle dö, med all den ångest det innebar – är ändå den finaste stunden jag upplevt. Hittills.
Det förhållandet slutade dock i drama. Det värsta drama jag någonsin upplevt. Mitt arma hjärta slets i fler bitar än någonsin tidigare.
Men ändå; den där tidiga sommarmorgonen på akuten är mitt allra varmaste minne.
* Mina huvudvärksattacker kom vid minsta fysiska ansträngning. När jag inte ens klarade av att öppna kylskåpet (pga baksuget som uppstår) sökte jag hjälp.
Jag lyssnar på radio, jag ringer snart tillbaka
Så här på fredagskvällen ringer mobilen just när jag lyssnar på morgondagens melodifestivalbidrag på radio. Och jag lyssnar via mobilen eftersom alla traditionella radioapparater i mitt hem alltid prasslar (det är därför jag aldrig lyssnar på radio). Vännen berättar att han lämnat sin sambo då denne varit otrogen (igen). Rutten som jag är hör jag mig själv säga; jag lyssnar på radio, jag ringer snart tillbaka. Dilemmat i det hela är att “sambon” är en av mina absolut bästa vänner. (Han som ringde har även han blivit en mycket god vän dock). Hur ska jag förhålla mig till “sambon”? Tänk om han inget berättar. Ska jag låtsas inget veta?
Om jag någonsin får en sambo ska jag icke vara otrogen. Det finns inte på min världskarta. Det är inte ett alternativ. Allt skulle ju raseras. Hur man än skulle försöka rätta till det hela skulle ingenting ändå någonsin bli som förut.
Gu sicken bra pojkvän jag kommer vara.