Vad är väl 50 miljoner?

Som vanligt när det kommer till svensk “fri” press så skriver ingen om det.
Tack och lov så har vi då den så kallade bloggosfären + inte minst utländska medier.
I dessa kristider räcker tydligen inte de 700 miljoner som vårt land årligen skänker till palestinierna. Nej, nu har det nämligen bestämts att ett Arafat-museum ska byggas på Västbanken, och rappt är den svenska staten framme och skjuter till ytterligare 50 miljoner kronor. Verkligen nödvändigt, tycker ni inte?
Sverige är den tredje största bidragsgivaren till palestinierna men 700 mille till mat, infrastruktur och annat nödvändigt vapen, bomber och granater räcker tydligen inte. Nej, 50 till får det bli. Arafat var nämligen en gosig gubbe. Verkligen. En smygbög med pedofila tendenser, som ville utplåna Israel och världens alla judar (hurra, fredspris!), död i AIDS på ett sjukhus i Paris under stort hemlighetsmakeri.
Hallå!
Yttrandefrihet!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Special report: Sweden’s dirty secret



Special report: Sweden’s dirty secret
Does Swedish salmon secret involve horrific crimes against Norwegian villagers?
Uria Asor
OSLO – Gravad lax – or pickled salmon – is one of the most popular Scandinavian dishes. Its preparation process is simple and quick, and its ingredients are seemingly identical everywhere: Salmon fillet, salt, sugar, oil, and herbs.
However, despite this, those in the know and lox connoisseurs have been claiming that the Swedish gravad lax tastes differently than the Norwegian, Finnish, and Danish variety. “The Swedish variety contains some sort of slight sourness, “ says Danish Chef Richard Muller Holstrum. “I was never able to detect its source.”
However, Ynet’s special investigative report has revealed, for the first time, what may be the secret ingredient in Sweden’s gravad lax. The horrifying findings indicate that the source is fungus removed from the feet of innocent Norwegian fishermen.
Horror at the village
Arnolf Lillehammer, a resident of the Norwegian village of Idiben, located near the Swedish border, will never forget the last time he saw his father alive. “It happened just before the last summer,” Arnolf recounted. “The lake was about to freeze, and dad went out to fish in the afternoon. He asked me to help him clean the fish when he returns. After three hours we started to worry. The next day, after we found his boat, we realized something terrible had happened.”
Three weeks later, Arnolf’s fears were replaced by pure horror, after finding his father’s corpse buried in the snow, with both his feet cut off.
This was not the only disappearance in the area. In fact, dozens of cases of fishermen failing to return home at the end of the day were recorded in eastern Norway in recent years. The locals attributed the many disappearances to the harsh winter conditions; fierce snowstorms did not leave any hope for finding the bodies. However, the horrible fate of Arnolf Lillehammer’s father, Videkon, made it clear this was a much more sinister affair than previously thought.
The bizarre death was extensively covered by local media and police officials devoted great efforts to solving the mystery, but answers were not forthcoming. However, the Lillehammer family finally received some unexpected help: One clear summer day, a man by the name of Bjorn B. (the full name is being withheld) appeared at the family’s door and presented himself as a Swedish army defector.
The salmon war
Bjorn told the stunned relatives that in the framework of his role as an intelligence officer, he was exposed to the activity of a top secret unit in the Swedish army. The discovery prompted severe pangs of conscience. The moment he read about the Lillehammer family’s tragedy, he knew he would not be able to live with himself if he doesn’t confess to them.
In the 1950s, Bjorn revealed, Sweden faced a sharp decline in pickled salmon exports, mostly because of the growing competition against Norwegian salmon. Secret experiments and taste tests performed by Swedish scientists finally identified the secret ingredient that would give Swedish salmon the edge: One gram of fungus taken from human feet for every 100 grams of gravad lax.
Residents of east Norway villages, known for not changing socks for long months, were therefore an obvious target. And so, Sweden established the Strumpor Stinkande elite unit, responsible for fresh supply of stinky human feet for the Swedish salmon industry.
Senior Swedish military officials are of course rejecting out of hand reports on the existence of the above unit, yet Bjorn B.’s testimonial was further reinforced last week in the Norwegian village of Durknhart. A boy walking by the river found a piece of metal resembling a pin of a military unit sporting an unequivocal symbol – a sock flanked by two wings.
Now all that is left is to see whether the International Court of Justice at The Hague will take up the challenge and probe what appears to be a brutal crime committed by Sweden against the Norwegian people.
Swedish Foreign Ministry’s response
We are stunned by this baseless anti-Swedish report and expect the Israeli government to harshly condemn it. The absence of any condemnation is reminiscent of the Ben Gurion government’s feeble response to Swedish Count Folke Bernadotte’s assassination in Jerusalem in 1948.
Note: The writer of this piece is a phony investigative reporter; the above investigative report is worthless, just like the Swedish report published last week.
*** *** *** *** *** *** ***
För övrigt vill jag rekommendera fantastiska Fred i Mellanösterns artikel Så borde skandalen med Aftonbladet ha hanterats.

Svar på tal

Jag förstår att ni har väntat på en kommentar från mig angående det senaste Israeldramat. Ja, pressen har varit minst lika stor på mig som på Carl Bildt – ni kräver att få veta!
Jag har påbörjat flera inlägg men raderat dem allihop, förutom ett som jag började skriva på igår.
Jag har spenderat en stor del av dagen med att läsa kommentarer till artiklar i israeliska tidningar och ja, de är stundtals lika skrämmande som de som finns i Aftonbladet Antisemitbladet och Expressen, men en kommentar fastnade jag lite för.
“Svenskarna snackar om pressfrihet och yttrandefrihet [och bla bla bla] men ändå var det ingen tidning som vågade publicera de där Muhammedteckningarna som dansk press publicerade.”

Därefter for jag till Italienaren med stora delar av det resterande inlägget färdigskrivet i huvudet och så då idag, till min stora glädje, läser jag en text på Newsmill med samma poänger. Läs och begrunda.
Läs även: Ingen skillnad mellan Aftonbladets och Nazitysklands hetspropaganda, Israels reaktioner beror på såren från Förintelsen, Linderborg piskar upp naziststämningar, Boströms och Gahrtons fantasier avslöjar deras egen agenda, Försök inte, Aftonbladet.
Som vanligt när jag skriver om Israel så är kommentarsfunktionen avstängd.
Hatiska galenpannor får klottra någon annanstans.
Läs även andra bloggares åsikter om israel

Party och politik

Det började med inlägget “judendomen, tack“. Efter flera böcker och oräkneliga samtal undrar jag inte lika mycket längre. Därefter handlade det om honom som kom från Haifa då fåglarna sjöng sina vackraste sånger. Det rullade på.
Jag lovade att kunna texten till Love Boy utantill när det blev dags för min resa, och jodå. Det går riktigt bra nu.
Israel Gay Rights Timeline
1948: Israel declares independence
1988: Israeli parliament (Knesset) decriminalizes homosexuality
1992: Knesset prohibits sexual orientation discrimination in the workplace
1993: Israeli Defense Forces abolishes restrictions on job placement for gays in the military
1994: Same-sex partner benefits recognized in private sector
1997: Same-sex partner benefits recognized in public sector
1998: Transsexual Israeli singer Dana International wins Eurovision Song Contest
2000: Age of consent equalized for both heterosexuals and homosexuals
2002: Gay film Yossi & Jagger released in Israel, breaks out worldwide
2005: WorldPride in Jerusalem canceled out in wake of Gaza pullout
2006: Gay marriages abroad recognized in Israel
2008: Gay adoptions legalized

Drama på dansgolvet

Gårdagen var trevlig. Den Mellanösterninspirerade salladen jag bjöd på gick hem hos gästerna. Det gjorde även filmen – hundra procent av dem som såg den snöt sig när den var slut.
Sedan arabpop och hebreisk musik från förr och nu och prat om jobbiga karlar, hemska chefer, vidrig politik och mer därtill.
Vi tog tuben till Lino och det var länge sedan jag dansade så mycket. Musiken var ju underbar och flera favoriter kom på raken så det gick ju inte att bara lämna dansgolvet.
Britneys nya fantassstiska Gimme More spelades många gånger. Lite tack var mig får jag väl säga då jag önskade den fler än en gång (och skickade fram kamraterna för att göra detsamma, varpå DJ:n skrek “fuck you” till mig. Bless him).
Det var drama på dansgolvet framåt småtimmarna. Jag och vännen min dansade och vi blev båda “uppvaktade” av två karlar som ville dansa ekivokt med oss. Det var bara det att vi plötsligt hade deras händer överallt. Och det menar jag på ett dåligt sätt – de var ute efter våra pengar! Japp, händer i fickorna och här och där och vi (mest vännen) skvallrade för dörrvakterna (baraföratt) men vi såg inte röken av de där bovarna igen.
Å! Jo, det blev ekivok dans med hyvens grabbar också, kom jag just på. Ja, det var en trevlig och bra kväll helt enkelt.
Får man dejta sitt ex ex?