När jag efter jobbet skulle kliva på t-banan i city tror jag bestämt att jag såg Latino-J. Naturligtvis valde jag en annan vagn, jag menar finns det något värre än att träffa helgens bekantskap glåmig och ful efter jobbet en måndag i början av december (förutom krig, djurplågeri, sjukdomar osv dårå)? Nä, vad skulle jag sagt? Jag kan inte vara så där spontan och ärtig! Jag behöver tid att förbereda mig.
Jag kom på att jag är ledig imorgon (men jobbar resten av veckan inkl. helgen) så jag ska träffa Gucci och Hetero-Jompa på söderkrog of their choice.
Etikett: män
Lypsyl någon?
Ibland dyker de mest otippade tankar upp i det förvirrade måndagshuvudet. Har ovanligt mycket att göra på jobbet men finner mig förlorad i ett minne jag trodde jag tappat för länge sedan.
En gång, för länge, länge sedan, var jag på en date med en jämnårig politikerkille. Minns ej vad han hette eller hur han såg ut men jag minns att han hade ohälsosamt torra läppar (vilket i och för sig inte säger så mycket då det kommer från en lypsyloman) och att han tog mig till någon obskyr technoklubb + att jag för första gången i mitt liv åkte spårvagn den natten (detta var i Helsingfors).
Några månader senare bara råkade han stå bredvid mig på en stockholmskrog och han log;
“Är det inte du som är Kim?”
“Nej”, hörde jag mig själv säga. “Jag heter Joakim.”
“Är du säker på det..? Har inte vi träffats förr?”
“Nej, det måste ha varit någon annan.”
Alltså, varför? Ibland gör man sådana där märkliga – hjärndöda – saker och det går ju heller inte att ångra dem. Man kan ju inte gå tillbaka till personen och säga; “Jo, det är jag, ville bara skoja till det lite”.
Dagens lärdom är således att det sköna med att bli äldre är att man gör färre och färre hur-mår-jag-egentligen-saker.
Dejten från i fredags mailade förresten idag och tackade för senast. “Jag hade roligt”.
Efteråt
Så daten var trevlig. Kom just hem. Han var både rar, ståtlig och rolig men hallå, man kan inte nämna en samlingsskiva som en artists bästa album!
Träffas gärna igen.
Dock på väg hem sms:ade jag förra veckans date. Hehee.
Sambosarna är överraskade. Alla tror att man ligger med sina dater men nej säger jag. Man dricker två öl, pratar och går sedan hem. Så det så.
Korvkillen
Eftersom jag ska på öldate ikväll kom jag att tänka på tidigare märkliga dater. Som den tidigare så omtalade “Korvkillen”.
Det var ingen date iofs utan så här var det;
För några år sedan satt jag på min favoritkrog två kvällar på raken och båda kvällarna satt han där ensam – denne stilige man.
Andra kvällen började jag och mina kamrater tala med honom. Han var väldigt trevlig och på besök från Helsingfors. Efter en lång kväll fick han sova över eftersom han inte hade något hotellrum fixat för den natten. Så långt allt väl men när vi kom hem ringde han sin mor i Helsingfors och sa på finska “Jag ska ta hand om det jag kom hit för att göra, sedan kommer jag hem” (jag hade inte berättat för honom att jag är en hejare på finska eftersom jag tycker det är jobbigt att tala finska med främlingar). “Hmm…”, tänkte jag och sa godnatt.
Morgonen därpå väckte han mig och frågade om han fick panta mina burkar som stod i köket och väntade på att bli just pantade. “Så att jag kan köpa cigg”, log han. “Visst”, svarade jag, “gör du det”.
Sedan gick han.
När jag skulle iväg till jobbet upptäckte jag att han glömt sin läderjacka. Hur kan man glömma sin jacka när det är kallt ute? Vet ej. (Skänkte den till Myrorna lite senare..) Det märkligaste var dock att när jag senare på dagen öppnade, tog ut något, och stängde mitt kylskåp blev jag stående så där som på film. “Hmm.. här var det något som inte stämde”, sa jag för mig själv och öppnade kylskåpet igen. Där låg ett öppnat till hälften uppätet paket varmkorv! I mitt vegetariska kylskåp. Han hade alltså gått runt med det i jackfickan och titt som tätt smaskat i sig en korv. Är inte det konstigt?
Vi har inte hörts sen dess.
Ofrivillig dejt mm
Jag har en dejt på fredag. En ofrivillig dejt som jag iofs inte skulle tackat nej till men den kom till av en slump. Vi kan kalla honom Latino-J. Vi har haft kontakt ett tag men aldrig träffats. Igår såg vår mailkonversation ut ungefär så här:
Latino-J: Ska du gå ut på fredag?
Jag: Ja, jag ska nog ta en öl på fredag, det är ju min lediga helg och allt.
Latino-J: Vad kul. Var då?
Jag: *** är ju alltid bra.
Latino-J: Så roligt. Vi kan väl höras om det lite närmare. Trevligt att äntligen få träffa dig. Hej så länge.
Sebbe mår bättre nu. Han har fastat i ett dygn och i natt sov han gott utan att kräkas. Han drack inget under hela eftermiddagen igår så jag hade honom i knät, doppade mina fingrar i ett glas vatten och lät honom slicka på dem så han fick lite vätska i sig. Innan han gick och lade sig drack han dock rejält så jag tror nog att vi är på den säkra sidan.
För övrigt finns det nog inget sötare än en trött, nyvaken hund med låt-mig-sova-blick (som i morse).
På Grey’s Anatomy-fronten kan jag meddela att jag nu, under loppet av sex dagar, sett hela säsong ett, säsong två samt samtliga i amerikansk TV visade episoder ur säsong tre. Det blir 45 avsnitt. Lovely.