Etikett: män

Det är så här livet BORDE vara

Min dröm, som jag burit i både huvud och hjärta i många år, ser ut så här:
Jag bor någonstans strax utanför stan, där det finns vatten, tillsammans med en stilig karl med svart hår och några tidiga grå strån ovanför öronen. Han är en väldigt rar typ; bestämd men flexibel. Mogen men kul. Seriös men rolig. Stark men inte rädd att visa sina svagheter. Han tycker om mig som jag är och försöker inte ändra på någonting i min personlighet eller i mitt utseende.
Vi har två glada hundar.
Jag jobbar hemifrån – förmodligen med att webbdesigna och skriva kärleksfulla romaner – medan karln har sitt arbete i city (och därför har jag mycket ensamtid på dagarna så jag orkar vara fin och rar på kvällar och nätter).
Jag har på mig en stickad grå tröja med hög krage och under min gubbkeps fladdrar mitt mjuka, vackra hår i den bestämda men inte alltför kyliga vinden.
Jag är ute och tar en eftermiddagspromenad med hundarna. De nosar och stojar och det enda som hörs är vinden och havet. Kanske kraxar en fågel någonstans. Inga människor syns till.
Vi går och går i ett par timmar och när vi kommer hem (där inga irriterande, oartiga grannar finns) har det redan mörknat. Den mustiga vegetariska, kryddiga grytan jag låtit puttra på spisen är färdig och jag dukar i den färgglatt men sobert inredda matsalen. Jag noterar att karlns miljövänliga bil svänger in på gården och snart står han i hallen. “Hej du vackre, smarte man”, säger han och kramar mig hårt och länge. Hans näsa är kall mot min varma kind. Hans läppar är varma och fylliga mot mina. Hundarna hälsar honom välkommen hem och därefter går de ut i köket och äter. Karln och jag äter middag och dricker rött och småpratar om dagen som varit.
Åh! Det gick ack så bra för honom på jobbet idag.
Åh! Jag fick en spännande beställning av en ny hemsida + en fet royaltycheck för min senaste bok.
Vi kastar oss i soffan och släcker lamporna. Brasan fräser men slocknar snart och hundarna har lyckliga somnat framför den. Sebbe har sitt huvud på lillebror Cliffords högra tass och snart sover vi alla gott. Ingen snarkar.

Nervöst bjuda italienare på pasta (+ Pragdrama)

När jag kom hem igår bestämde jag mig för att inte slå på datorn. Jag lät laptopen ligga kvar i väskan och efter en blåsig promenad och lite lek med Sebbe gick han och lade sig och jag kastade mig i soffan och bläddrade i Hus & Hem-magasinet. Efter ett tag kände jag att allt var väldigt tråkigt så jag skrev ett halvekivokt SMS till Italienaren (med fraser som hot tongue action) och till min förvåning stod han en dryg timme senare utanför min dörr.

Jag lagade middag – min paradrätt – och han åt ivrigt och undrade vad den ljuva rätten kunde tänkas heta. Jag sa att den inte hade något namn, att den var en blandning av allt jag gillar bäst i matväg och jag frågade vad han som italienare skulle kalla den. Pasta al forno, svarade han. Äntligen har min rätt fått ett namn: Pasta al forno.
I vår ålder vilar man gärna efter en mastig middag, så det gjorde vi (inkl. lite hot tongue action) men efter ett tag ringde det på mobilen och det visade sig vara Prag som undrade om jag var hemma. Han ville komma förbi med filmen han lånat.
Snart stod han utanför min dörr. Det kändes overkligt och konstigt att se honom efter exakt tre veckor. Han undrade om jag ville ta en promenad. Jag sa blankt nej. Hårdhånglade med Italienaren istället. I flera timmar. Det var gött.

Mysterier i telefonboken

När jag byter mobiltelefon och/eller abonnemang sitter jag och kopierar namn och nummer manuellt. Det har jag nu pysslat med i några dagar och jag måste erkänna att jag har ett gäng människor i telefonboken som jag inte har en aning om vilka de är.

Vissa kom jag på efter tungt forskande på nätet, i bloggen och på andra ställen.
Vi har bland andra:
Ali – Efter många om och men kom jag på att jag mötte honom i en nattklubbskö i våras. Jag skulle gå hem, han skulle klubba. Hittade till och med en bild på honom på nätet. Mumma. Jag var inte särskilt berusad den kvällen.
A***** Läkare – Jag har för mig att vi skulle dejta men det rann ut i sanden. Kanske.
A Tysken – Vi tog en fika en gång. Det var nog två år sedan. Jag har inte fikat sedan dess, varken med honom eller någon annan.
B***s – Ja just det ja. Den amerikanske, judiske mannen som jag skulle dejta. Vi hann inte riktigt, men kanske i framtiden.
Blond Jag Ej Minns Namnet På – HAHAHA. Jag kom just på vem han är! Israelen som flyttade till Tyskland. Minns ej hans namn men jag vet nu vem han är.
Christopher – Jag har ingen aning.
Libanesen – Ja. Vad hette han nu då?
Jimmy – Folkpartisten? Eller?
Michael i England – What the fuck?
Det är lite skönt att rensa mellan varven. Har man inte hörts sedan man bytte mobil senast så kan man nog säga att det är över.