Etikett: män

Det är bara att hoppa upp i sadeln igen

Helgens höjdpunkt blev de sista timmarna av den.

Igår kom Italienaren över och kanske har allt en mening. Kanske skulle allt det som hänt den senaste tiden hända för att jag skulle få upp ögonen för honom. Vem vet.
Igår hade vi långdate i två akter, han skulle nämligen iväg till kyrkan mitt i alltihop. Men håll hårt i hästarna – han skulle gå på kyrkokonsert och inget annat. Visst är han katolik på pappret men inte en troende sådan. Det blir inga fler romanser med troende katoliker för min del. Ska jag överhuvudtaget dejta en person som hårdpraktiserar en religion får det lov att vara judendomen – den enda religion jag inte stämplar som mer eller mindre skadlig för den mentala hälsan. Ingen skam, ingen skuld. Man lever inte för livet efter detta utan man lever för idag.
Mycket tilltalande.
Livet det måste levas live, som Nanne sjunger (detta var en så kallad Kimmig knorr).
Nåväl. Jag är försiktig denna gång men visst måste jag erkänna att en stilig, välklädd och rolig italiensklärare låter… lockande.
Min man får heller inte ha några problem med sin läggning. Han ska inte skämmas. Följer jag honom till tunnelbanan ska han kyssa mig farväl (check).

Helgens fråga

Vad hände?
Tänk dig att du träffar någon du blivit kär i.
Han/hon/den/det kommer hem till dig och ni upplever en mycket romantisk kväll.
Han (jag skriver “han” nu, okej) säger en massa vackra saker.
Han säger saker som pekar på att han vill vara din pojkvän.
Han säger underbara saker. Han verkar reko och redo.
Ni sover tillsammans. Han kramar dig hela natten.
Ni vaknar klockan 05. Ni har (bra) överraskande sex.
Det är vackert.
Det är romantiskt.
Dagen därpå är han som förbytt. Han hör inte av sig som han gjort alla andra dagar de senaste tre veckorna.
När du hör av dig är han kylig.
Du förstår ingenting.
Sedan har du ett svagt ögonblick då du ringer och säger att du är kär.
Och han är undvikande.
Jag förstår ingenting.
Jag upplever bara gång på gång på gång att ingen, INGEN, är att lita på.
Livet blir inte lättare att leva.
Jag undrar: varför?

Tusen vackra ting

Positiva veckan är här igen.

Hoppas helgen var fin. Min var… utländsk och vacker. En skvätt Danmark, en god dos Italien samt en rejäl skopa Tjeckien.
Jag har sett en massa film – bland annat favoriten Far From Heaven. Sex and the City The Movie råkade jag se två gånger igår. Jag började med att kolla extramaterialet på dvd:n jag fick i fredags och blev då sugen på att se om filmen, så det pysslade jag med medan Prag var på söndagsbesök i katolska kyrkan. När han kom tillbaka såg vi den tillsammans. Det var trevligt.
Ord jag aldrig trodde skulle flyga från mina nykyssta läppar:
Vill du ha en efter-mässan-öl?
(Ja tack.)
Är inte riktigt redo för en ny vecka (precis som alla andra måndagar) men jag tar ett djupt andetag och lever på fina minnen.
I helgen har jag mött hela två män som liksom jag tycker att Annie Lennox Bare är ett av de bästa albumen någonsin. Inte illa!