Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.
Den vackra, vackra gårdagen.
Gårdagens vackra, vackra post.
Etikett: män
Vem är du?
Stannade i stan för att ”gå på gym”
Ni undrar så klart hur det gick på daten med Ryssjuden. Jo tack, det gick bra. Jag drunknade i hans eleganta ögon och tappade bort mig fullständigt och sa säkerligen en och annan osammanhängande halvsanning.
Fortsättning följer – med eller utan honom.
Sebbe åkte med bögarna till landet igår. De ska ha fest. När jag lunchade med en av värdarna igår så sa jag: ”Om någon undrar varför Sebbes husse inte följde med så kan du ju säga att han ville stanna i stan då han ville kunna gå på gym”.
En halvsanning naturligtvis.
”Egentligen beror det på att jag varit på så vidrigt hösthumör den här veckan, så jag vill inte vara bland folk. Speciellt inte okända. Och absolut inte fast på landet, utan möjlighet att fly.”
Aja, nu ska vi lyssna på Robyn och bästa låten från Body Talk, pt. 2.
And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I’m gonna love you like I’ve never been hurt before
I’m gonna love you like I’m indestructible
Hela texten nedan.
Fortsätt läsa ”Stannade i stan för att ”gå på gym””