Om jag inte får ligga med Madonna kan jag lika gärna vara gay (and boy, am I!)

Här kommer ett snabbinlägg. Jag önskar en trevlig lördag. Det är fulla muggar här. Igår satt jag och spelade plattor och luktade på mina gamla LP-skivor (mmm!) och tänkte på hur mycket dagens ungdom missar då de inte får se de stora, vackra, detaljrika omslagen som var då. Nu är det ju bara små fjuttiga minibilder i iTunes och andra mp3-butiker.
Not good!
Ja, sedan ville jag sitta uppe halva natten men jag somnade visst.
Ska snart lämna Sebbe hos Hundvakten och sedan ska jag förbi en kamrat och därefter träffar vi kamrat nummer 3 på en bar för mogna, rultiga män med hår på både ben och bröst.
De ungdomliga nattklubbarna är ett passerat stadium! Acceptera!
Det var länge sedan Madonna var bögig och hon, den största bögikonen av dem alla (för oss som är för unga (hehe) för att uppskatta Liza och Barbra och Judy) var nära att mista sin titel men nu kan jag rekommendera den här trevliga intervjun. Very gay. Very very gay icon! (Rubriken till detta inlägg får sin förklaring i intervjun!)
Ha en bra lördag!
Jag har inhandlat Red Bull för att INTE bli trött och grinig.

Sluta vänta, börja vara

…Och en blir tröttare för var dag som går.
Nåväl.
Igår kväll släpptes äntligen Madonnas nya video. Som vi har längtat! Jag är nöjd med klippet även om det inte var så revolutionerande som jag kanske hoppats. Madde är dock snyggare än någonsin (som vanligt).
Igår kom jag på varför jag alltid blir på så dåligt humör när jag och Sebbe nästan är hemma efter att ha varit ute och promenerat. Mycket djupa tankar! Detta är något jag funderat mycket på de senaste veckorna eftersom jag undrat vad det är som gör att sinnesstämningen skiftar så radikalt då jag först strosar runt och njuter av naturen och sedan blir jag plötsligt stressad och sur och vill vara hemma.
När vi svänger in på hemgatan är jag mentalt redan hemma, dvs. jag slutar vara där jag faktiskt är rent fysiskt (dvs. i nuet). Då blir jag på dåligt humör så klart – en kan ju inte vara glad när en inte är där en vill vara. Därför har jag taggat ner lite nu. “Åh, vilket fint träd”, tänker jag. “Åhå! Vad är det för färg på det där huset egentligen?” (Snart hemma, snart hemma!) “Så vacker himlen är ikväll!”
Ja, jag kämpar med att leva i nuet. Det är bra. Jag vill känna det varma vattnet rinna längs mina händer när jag tvättar dem (istället för att tänka på vad jag ska göra efter jag lämnat badrummet). Jag ska försöka sluta vänta och börja vara!
Ja, detta var dagens djupa tankar. Nu ser vi på video och sedan arbetar vi. Bara två dagar kvar tills jag får sova. Men jag njuter av det som är så länge.

Dagens telefonsamtal

Jag vill bara tacka dig för att du introducerade Madonna för mig. Vissa av oss är ju lite långsamma. Jag hade helt missat hennes konstnärliga kvalitéer.
/X X boyfriend, 35, “jag lyssnar mest på Da Buzz”.
Svar: Det tog bara fem år, envise sate!
Update: X X Boyfriend fick min förra mp3-spelare i julklapp och med den följde bl.a. hela Madonnas diskografi.

Celine?

Min vän och kollega; modeslaven Gucci, ger H&M:s Madonnakollektion ynka två stjärnor av fem.
Hon: Jag är ledsen, men kollektionen kändes inte alls “Madonna”.
Jag: Kändes den mer “Celine Dion”?
Hon: (tystnad) Ja… Det gjorde den faktiskt.
Gucci vill tillägga: Materialen kändes billiga. Inte alls Madonnalyxiga. Väskorna var dock okej. Skorna kändes väldigt 1998. Jag är fasligt besviken.

Kärleksbrev

Det sker underbara små saker mellan varven. Som idag när jag kom hem – smånere och allt… På hallmattan fann jag förutom Confessions Tour-DVD:n (+ CD – hurra!) en avi om ett “stort brev” så på min och Sebbes långpromme tog vi vägen förbi godisshoppen som fungerar som stadsdelens postkontor. Och vad fick jag om inte ett paket från Israel! Det innehöll DVD:n Walk On Water -tydligen min israels favoritfilm. Dessutom fick jag en ljuvlig kalender med israeliska motiv. Mycket tjusig. Sist men inte minst ett hederligt gammalt handskrivet brev! När fick man ett sådant senast!?
Tänk vilka härliga karlar det finns där ute.