Etikett: kollegor
Kollegan kommer till insikt
Jag börjar inse att du har rätt: det är svenska killar det är fel på. Inte de unga, men när de blir runt 30 så blir de hopplösa. Ingenting händer, man bara står och stampar. Sega och fega är de.
Jag kom fram till detta för en sisådär tio år sedan.
För husfridens skull vill jag påpeka att min kollega är väldigt svensk och ja, det finns undantag – men de är få och alla dessa få är redan vänner med varandra (och därmed odejtbara).
Bonusinfo: min pojkvänshistorik: portugis, svensk skåning, polack, finlandssvensk/fransk, svensk, polack, israel.
Reggae-chock
Kollegan gick ut ur rummet men kom snart tillbaka.
Han vispade frenetiskt med skeden i kaffekoppen, såg allvarlig ut och sa: ”Aha, nu förstår jag vad det är som känns så fel här inne just nu – Kim Milrell lyssnar på reggae. Jag kände väl att något inte riktigt stämde.”
”Jag vill inte bli placerad i ett fack, älskling. Jag är full av överraskningar och jag är komplex, precis som Kim Milrell.se.”
Kul men skrämmande möte
Träffade en före detta kollega som jag ej sett på femton år (så gammal är jag). Hon kände nästan inte igen mig ”med skägg och grejer”. (Här vill jag poängtera att skägget är ca 1 mm långt, mot förra veckans meterlånga). För femton år sedan hade jag ”blont hår i backslick”.
Hmm.
Positivt tänkande: de flesta i min ålder som hade backslick då har idag inget hår kvar.
Det var det. Sitter på tuben och glor. Orkade ej cykla i morse – förlåt.
