Etikett: kärlek

Tatuerad

Satt er ner sa ska ni fa hora.
I formiddags var Y och jag, liksom valdigt manga andra – eftersom det var fredag och helgdag, ute och strosade langs Tel Avivs livliga gator. Solen varmde pa ordentligt och vi gled in hos Jovino for att se om de hade nagon ledig liten lucka. De lovade ringa inom ett par timmar sa Y och jag shoppade lite + gick pa marknad. Mobilen ringde och joda, de hade en tid at mig. Nu. Ingen tid att jiddra eller dividera sa vi rusade till Jovino och en kvart senare hade jag antligen min efterlangtade tatuering pa vanster underarm (pa insidan). Det ar nagot hebreiskt sa klart, men vad det ar far ni se inom kort… 250 Shekels, men “200 – only for you”, sa inte mer an 400 kr gick det pa. Och han var bra. Och stallet var bra. Och den mogna damen i kassan var superb.
Vi slog oss ner och at en harlig, nyttig middag pa en uteservering. Drack en ol for att fira tatueringen ocksa. Observanta lasare minns kanske att jag skrev om den redan forra aret.
Darefter hem. Dusch. Vuxenmys. Vila. Cykeltur till stadshuset for glass (vanilj/ingefara). Nu har vi just kommit hem och jag trivs som fisken i viken. Eller snaren. Eller havet. Ja, ni forstar.
Y ar en jakla puma. Pa saval in- som utsida.

Och så lite kärlek

I och med att alla mina datorer är upptagna kan jag inte vara inloggad på MSN (det är så jobbigt via iPhonen) och då ringer Y: “jag vill bara säga att jag älskar dig”. Åh! Tänk om alla hade en kärlekspartner. Tänk så fin världen skulle vara. Plus att jag har så fina vänner. Och Sebbe är glad. Inte illa alls. I love life. Alla ångestfyllda år känns så underbart avlägsna.

Amen

Vilken pissdag.
Laptopen, som strulade första gången igår kväll, lade av en tredje gång idag och sedan dess vägrar den andas. Till slut gav jag upp och dammsög hysteriskt istället. Jag var så upprörd att jag var yr och nästan hyperventilerade. All min musik! Alla mina bilder! Alla mina arbeten! Jag backuppar rätt flitigt men hade inte gjort det på ett tag.
Och så saknar jag Y mer än någonsin. Jag tror att det är lite som när man (nu kommer en fin liknelse) är riktigt kissnödig. Man är på väg hem och kan knappt gå, men lyckas hålla sig, och när man väl kommer hem så vet man att man nästan är framme och då går det helt enkelt inte att hålla sig längre. Man undrar hur man lyckades ta sig ända hem. Lite så är det nog. Psykologiskt. Jag har klarat mig hyfsat bra i två månader men nu är det bara en vecka kvar och det börjar psyket fatta. Gud, vad jag vill känna på honom, lukta på honom och känna hans andetag.
Skit i laptopar och annat crap. Skit i finanskrisen och dammtussarna i hörnen. Love is all. Mänsklig värme och närhet!