Bonjour.
Idag är jag tillbaka på kontoret. Nej, jag mår inte särskilt mycket bättre, men jag behövs på plats idag. (Nyckelperson!)
Igår kväll trotsade jag sjukdomstillståndet och gick ut och åt middag med Sebbe och den hemlige gästen. Perfekt.
Lite spännande var det att i morse vakna av att någon som inte var jag stod i duschen. Mer sånt i livet, tack.
Ja, nu har gästen rest vidare till sydligare breddgrader och jag laddar inför jobb hela helgen, inkl. kvällsjobb hemifrån. Nej, jag har varken tid eller lust att vara svag just nu.
Etikett: jobbrelaterat
Kul men skrämmande möte
Träffade en före detta kollega som jag ej sett på femton år (så gammal är jag). Hon kände nästan inte igen mig ”med skägg och grejer”. (Här vill jag poängtera att skägget är ca 1 mm långt, mot förra veckans meterlånga). För femton år sedan hade jag ”blont hår i backslick”.
Hmm.
Positivt tänkande: de flesta i min ålder som hade backslick då har idag inget hår kvar.
Det var det. Sitter på tuben och glor. Orkade ej cykla i morse – förlåt.
Om jag byter personlighet för en dag
Så… Idag dyker den där Slitz-looking sommarvikarien upp och jag ska lära henne hur saker och ting fungerar på detta (udda) kontor.
Jag funderar lite på att byta identitet – testa något nytt.
Kanske sitter jag bredbent och frågar henne om hon följt med i fotbolls-VM. ”Sport är min stora passion i livet.”
Kanske slår jag på en redig hårdrocksplatta lagom till hennes ankomst. ”Jag älskar riktigt grov rock!”
Jag kanske frågar henne om hennes kärleksliv! ”Subban dumpade mig för ett par veckor sedan, men det är okej… Jag träffade en ny puma på tuben igår.”
Eller så kanske jag helt sonika flirtar järnet med henne.
Jag ska ta mer plats och vara brötig och brölig. Och som sagt sitta bredbent.
Jag leker med tanken.
Uppdatering: Jodå, det går så bra så. Kvinnor älskar mig. Och jag älskar dem.
Företagsfest = rund under fötterna
Jaha, ni undrar hur det gick på gårdagens årliga sommarmiddag med företaget!
Välkomna med!
Aha, ni undrar varför jag sällan äter ute! Det beror på att jag lagar bättre mat själv. Okej, det var gott, men en blir ju knappast mätt och hur dyr maten än är så hamnar man ändå förr eller senare i en kilometerlång toalettkö.
Servicen var dock utmärkt och jag tackade för ”god service” när vi gick.
Aj, ni undrar varför jag föredrar så kallade bögbarer! Det beror naturligtvis på att så fort man går på en så kallad heterolokal så finns där inga rediga herrtoaletter – nej, likt perversa svin förväntas man stå i nån jävla ränna och hänga fram ballen. Inte okej.
En smiter således in på damernas och där finns puttinuttiga fruntimmer som väser ”hallå, damernas” och jag svarar: ”jag vet, jag är inte intresserad av din fina, lilla fitta, jag vill bara pissa”.
Leve homohakens unisextoaletter!
I missed my gays.
Sedan gick jag och hämtade Sebbe hos den nya, fantastiska hundvakten (som kommer på utsatt tid, sharp, sånt går vi igång på) och gick hem och sov av mig ruset. Det blev ganska mycket av det goda.
Städerskan och jag
Jag stod i köket och ”lagade” min sedvanliga grönsallad. ”Så avanciirad mat”, sa den engelske kollegan. ”Hmm”, svarade jag.
Medan jag ilade ut med tallriken ur köket skred städerskan till verket – när jag kom tillbaka stod hon där och städade bort grönsaksbitarna som låg i vasken. ”Nej, inte ska du!” hojtade jag och tog över. ”Nej, nej, nej”, pep städerskan och bokstavligt talat SLET grönsakerna ur mina manliga men välvårdade händer!
Därefter satte jag mig ner och åt. Och mådde lite dåligt. ”Du hade ju redan städat köket”, muttrade jag med min manliga men sensuella stämma.