Hata folk

Jag har nämnt dem tidigare. Idioterna som jobbar för ett annat företag som hyrt in sig på vårt kontor. De går förbi mitt rum, på två meters avstånd, utan att säga hej. Även om klockan är åtta på morgonen och det bara är jag + en av dem i lokalerna så går de med näsan i vädret, den illasittande kostymen på och med de kloppetikloppande skorna på, rakt förbi utan att ge mig en blick så jag artigt skulle kunna hälsa.
Människor har ingen uppfostran. Ett himla pack. Gå hem.

Not connecting people

Blinkande modem.

Nope. Ingen uppkoppling hemma och jag är rosenrasande.
The story so far:
Internet släcktes ned för två dagar sedan. Jag ringde Comhem (vars telefonköintro är enerverande långt) och fick veta att det “jobbas på problemet”. Elva timmar senare ringde jag igen och blev ombedd att hämta ut ett nytt modem, vilket jag gjorde igår, i fucking Liljeholmen. Väl hemma kopplade jag in det nya modemet och väntade. Och väntade. En timme senare ringde jag återigen Comhem och drog ut och stoppade in kablar som jag blev ombedd att göra, dock utan resultat. “Det kan ta upp till 24 timmar”, pep de. “Jaha, så varför står det en timme i er folder?” rasade jag. De hade inget svar på den frågan.
“Återkom i morgon” avslutades samtalet med. I morse: fortfarande bara en massa blinkande lampor. Har jag inget bredband när jag kommer hem i eftermiddag kommer jag rasa som jag aldrig rasat förr. Och två dagars arbete ska de kompensera mig för. Och ett projekt som är på vippen att gå upp i rök.
I-landsproblematik, jag vet, men jag både jobbar och lever på nätet.

Connecting people?

Så idag har jag jobbat halvdag pga Herr Israels närvaro. Har fått oerhört mycket gjort och jag önskar så att jag får ordning på internetuppkopplingen hemma ikväll. Annars blir jag aggressiv. Och det händer inte ofta , men kan jag inte arbeta blir jag rasande. Vi hörs om vi hörs. Nu går jag strax hem.