Invandrarkvinnan satt och gapade i sin lur och det pursvenska gänget om fyra personer satt och himlade med ögonen och suckade djupt.
Invandrarkvinnan gick mot dörrarna och då, och först då, sa en av de pursvenska fegisarna högt och tydligt: ”Att de alltid ska prata så högt!”
Därefter satt de fyra och gafflade högt och ljudligt och en av dem fick ett par telefonsamtal och hon satt och skrek lika högt i luren som invandrarkvinnan hade gjort.
Nu vet vi således alla att hon hade haft en jobbig dag på jobbet (och att hon ska säga upp sig så fort hon får tag i Maria) och nu skulle hon hem och Fanny skulle sova borta och det var så himla jobbigt för nu blev det problem med att få ihop livspusslet och yada yada yada.
Håll käft och bara åk.
Etikett: invandrare
Dagens läsvärda
Vi från de judiska församlingarna i Sverige ser med förfäran hur de muslimska och romska minoriteterna behandlas i Europa. Våra föräldrar eller mor- och farföräldrar som sattes i ghetton av nazisterna lever fortfarande när man i Europa bygger fysiska murar kring områden där romer lever i fattigdom.
Den erfarenhet av förföljelse vi har ärvt erinrar oss att ta ställning närhelst vi ser hur en grupp diskrimineras. Alla människors lika värde och alla människors rätt att bli bemötta som individer gäller just alla – muslimer, judar, romer, homosexuella eller vilken religion, sexuell läggning eller ursprung man än har. Det är lätt att säga detta och att säga ”aldrig igen.” Men det är betydligt svårare att höja sin röst när man ser hetsjakten riktas mot andra grupper än dem man själv tillhör. Kanske är det, medvetet eller omedvetet, lätt att tänka att det är skönt att det inte är mig de är ute efter. Men detta tankesätt invaggar oss i en falsk och kortsiktig trygghet.
Kultur
Jag såg ett program om SFI (svenska för invandrare) för ett tag sedan och jag noterade att de fick lära sig Ulf Lundell-låtar. Tramsigt, tyckte jag så klart. Jag gav just boken Melodifestivalen genom tiderna åt min tyske vän (och före detta SFI-deltagare) med orden; “här min vän, det här är svensk kultur!”
Han såg på mig med skräckblandad förtjusning och pep; “Så till nästa gång ska jag läsa igenom boken?”
“Ja”, svarade jag, “och så ska du kunna besvara frågor som ‘hur många poäng fick Västtyskland av Sverige 1986?’”
Sedan fnissade vi lite.