Jag gillar väldigt få människor.
Nog om det.
Etikett: ilska
Jag lånar din kille lite
Igår kände vi oss lite ensamma, Sebbe och jag, så vi lånade ena granngrabben ett tag. Det är ju så att har man inte en egen kärlekspartner så får man låna någon som är ledig för kvällen.
Tack för det. Sällskapet gjorde oss gott i det eländiga novemberhelvetet (Positiva Veckan känns långt borta).
När klockan slog 20:47 så hade Sebbe redan somnat på sina fluffiga röda kudde på vardagsrumsgolvet och jag höll på att slumra till mitt i en film så jag kastade in handduken och hoppade ner i bingen.
Ett par timmar senare vaknade jag, så där som vi farbröder gör, och det kändes så vansinnigt konstigt att klockan inte ens hade slagit midnatt.
Nåväl. Inte hjälpte all denna sömn inte. Nej, när morgonen var här och iPhonen så vackert sjöng Hatikvah så snoozades det för fulla muggar och till slut var timmen sen och vi var, som alla andra morgnar, stressade och på uruselt humör. Ut i det eländiga novemberhelvetet (det är inte ens grått – det är brunt) och slutligen tog jag mig till jobbet och mötte den vackra, fantastiska Favoritflatan som gör min morgon värd att vakna till.
Vad jag vill säga är att det vidriga tidsomställeriet fortfarande plågar mig (och Sebbe, som varje kväll vill gå ut klockan 18 eftersom vi ju brukar ila ut klockan 19) och jag tycker det är schit, schit, schit att vi ska acceptera detta eländiga fifflande med tiden. EN TIMME ÄR EN TIMME ÄR EN TIMME.
Avslutningsvis vill jag säga att när jag fyllde 30 så började jag svära (trettioårskris) och då, så att säga, gav mina svordomar mitt språk den där extra puffen och folk häpnade och lyssnade eftersom de aldrig tidigare hört mig svära; de visste att jag hade något tungt att komma med. Nu har den effekten för länge sedan avtagit så nu, fem år senare, slutar jag svära. Vad är det liksom för fel på ”Fy farao” egentligen? Ingenting.
Å andra sida, och här kommer dagens superdjupa tanke, så om det nu är SYNDIGT att svära så är det ju bara fegt att säga ”Fy farao” då Skaparen ju vet att jag menar ”Fy fan”. Eller hur? Så jag vete fan vad jag ska säga egentligen. Kanske kniper jag käft.
Njut torsdagen. Snart fredag. Supersnart.
Jag sitter på jobbet och spelar israelisk ARABpop.
Inget för mig
Jag guidade just en bilist på telefon.
3,5 små kilometer skulle han köra i sydvästra Stockholm och det tog lång, lång tid och oerhört många svängar till både höger och vänster innan han slutligen kom fram.
Han svor högt i luren.
Jag kunde nästan känna hur hans röda panna osade.
Han spottade saliv när han skrek.
Förmodligen hytte han med näven och drämde huvudet i instrumentbrädan.
Jag kan konstatera att jag inte skulle vilja arbeta som trafikguide.
Yrken som ej är för mig:
Trafikguide
Matematiklärare
Hur ”uppfostrar” ni era ungar egentligen?
Hur uppfostrar ni era glin?
Det är dagens fråga det.
Nu ska jag hämta Sebbe och gå en lång runda och därefter ska vi ha kramkalas resten av dagen.
Länk: Exp
Tipsa polisen
Vet du något om mannen som plågar katter och uppger att han bor i Malmö?
Kontakta polisen på telefonnummer: 114 14
Hatlistan
Om vi bortser från diktatorer, cancer, AIDS, fotbollshuliganer, djurplågare, bovar och banditer, människor som klarar de mest avancerade matematiska krux men är socialt handikappade, klamydia flatlöss, bögknackare, rasister, såna som bara ska ha och ha men inget vill ge, mobbning samt fästingar så är långsamma människor det värsta jag vet. Ur vägen eller pinna på!