Ännu ett högklassigt inlägg

Ny vecka.
Tänkte göra den till vänliga veckan men det blir nog svårt eftersom jag redan hunnit bli förbannad (klockan är inte ens åtta än). Hur kan vuxna människor i Stockholm, Sverige, år 2008 slänga läskburkar i papperskorgen? Det var det första jag såg när jag kom till jobbet. “Vi har ingen insamling”, kommer jag få till svar när jag gnäller. Men ta hem dina burkar då!
Som ni nog vet vid det här laget – få saker gör mig lika irriterad.
Helgen var bra iaf. Den bjöd på det mesta; rabarberpaj, lasagne och muffins, vin och bacardi och utgång. Igår strosade jag och Sebbe i VÅRsolen, trots min hälsporre.
Och så har jag shoppat en hel del musik på iTunes (PSB, Britney, Janet, Björk, Towa Tei feat. Kylie…). Det är livsfarligt… Det finns så mycket gött man vill ha och på ett klick har man musiken i iPoden.
Fin övergång till dagens fråga.
Jag döper ofta mina prylar och jag har till min enorma glädje märkt att jag inte är ensam.
Så; vad heter din iPod/mp3-spelare?
Min heter Blackie.

Vad är det med…

…folk som envisas med att ha sina hundar okopplade?
Som den där gubben i Gamla stan som gick runt med sin (mot Sebbe) oerhört aggressiva hund, mitt på Västerlånggatan en lördagseftermiddag. Okopplad!!
Eller det där paret som nyss klev ur en taxi på Malmskillnadsgatan. Deras enorma schäfer sprang över gatan (!) och fram till Sebbe. Undrar vem som blev räddast, jag eller hunden min.
Eller den där bruden i grannhuset; man hör henne skrika efter sina tre hundar, dag som natt, “kom hiiiit!”
Men koppla hundarna då, subba.
I bostadsområden har man sin hund kopplad.
Vi säger så.

Lägg ner smällareländet

Två veckor innan nyår börjar det smälla. Bam bam bam. Dag ut och dag in och det fortsätter långt in på det nya året. Snälla sluta!
1. Det är vulgärt att simulera ljud som påminner om ond bråd död (djur och människor blir rädda).
2. NI STÄDAR INTE UPP EFTER ER! Ännu i mars kommer vi se ert förbannade smällaravfall i vår redan ledsna natur.
Vi säger så.

Lite ilska så här på morgonkvisten

Jag vill bara säga att den där färgburken som jag skrev om för elva dagar sedan fortfarande ligger kvar. En skamfläck är vad den är. Och en symbol för människans dumhet. Dessutom är det någon som inte gör sitt jobb. Jag menar, någon måste ju ha som arbetsuppgift att se till att gatorna i Sthlms city är fina och rena?!
Jag hat-hat-hatar folk som inte gör sitt jobb. Och inkompetenta som inte inser sina begränsningar. Och nepotism.
Nästa inlägg blir kanske gladare.

Sluta

Trots att jag både har hemligt nummer och är med i NIX-registret fortsätter de idiotiska försäljarna ringa och trakassera mig.
Som igår kväll. Strax före nio kom jag in efter långpromenad i kylan och jag såg fram emot en lugn stund i hemmet. Då ringde den jobbigaste telefonförsäljaren jag någonsin stött på. Jag hörde på hennes röst att hon var en sådan där person som slänger skräp på marken. Som inte sopsorterar någonting – inte ens papper. Det lät nästan som hon smaskade på ett tuggummi och jag kände (överraskande) föraktet växa inom mig.
Jag sa frasen “jag är inte intresserad” säkert 15 gånger. Men det hjälpte inte. Subban, som sålde ett “intellektuellt magasin” sa saker som;
* Så du vill inte bli allmänbildad?
* Så du vill inte lära dig nya saker?
* Fattar inte du vilket fantastiskt erbjudande jag kommer med?
Det som fick henne att slutligen inse att hoppet var ute var när hon frågade; “Har du inte tänkt på julklappar?”
Jag svarade: “Nej, jag firar inte jul”.
Efter det lade vi på.