Etikett: idioter

Fuck you, jag är inte SÅ desperat att jag ringer tillbaka

Ni vet de där skojarna som ringer från nåt 88-nummer.
De tror ju att man ska ringa upp och så kostar det typ fem miljarder kronor per minut.
De ringde nyss.
Och jag blev så förbannad.
Och jag kan inte ens ringa upp dem och önska att de får cancer.
1. De tror att jag är så korkad och desperat att jag ringer och frågar vad som står på.
2. Det ringer en lördagskväll när jag ligger och hoppas på att “någon” ringer.
3. När vi lever i ett land med tusen miljarder lagar och regler – varför är det inte straffbart att busringa? Seriöst?
Jag hatar dem.
Jag önskar dem verkligen cancer.
Fatta att det finns skojare.
Vad sa deras föräldrar till dem när se var barn?
Förmodligen ingenting.
Jag blir så trött.

Hata SMS-reklam

När jag äntligen blivit av med alla miljarder telefonförsäljare som ringt på mitt hemnummer är det dags att bli trakasserad via mobiltelefonen.
Först fick jag alla dessa urtöntiga reklam-SMS från Tele 2 (”titta på blablablatöntprogram på Kanal 5 ikväll”) och när jag bytte nummer och abonnemang (inklusive hemligt nummer) hoppades jag bli lämnad ifred.
Men nej.
I en veckas tid har jag fått en massa reklam- och informationsmeddelanden som inte har något med mig att göra.
Jag får SMS från sportbutiker i Piteå. De meddelar mig om nya, fräsiga sportskor.
Jag får SMS från LO.
Jag får SMS från Byggnads.
LÅT MIG VARA.
Det finns ingen avsändare heller så jag kan varken svara eller ringa upp.
Nu googlar jag intensivt och skickar mail efter mail med budskapet “radera mitt nummer från era register, jag är stockholmare, jag gillar inte sport och jag har aldrig varit i Piteå och jag har inget med Byggnads eller LO att göra”.
Jag antar att jag fått någons tokgamla nummer men seriöst – det måste finnas nåt system som “nollställer” ett nummer när det avslutas. Så det raderas från alla möjliga listor och register.
Fatta hur det känns när man sitter och v ä n t a r på ett viktigt, personligt SMS och varje gång det plingar till är det nån förbannad skitreklam. LÅT MIG VARA!
Jag betalar för min telefon och mitt nummer och vill därmed slippa reklam. Tack.

Fånerier

Jag känner mig så korkad ibland. Hemskt jobbigt är det.
Det är små vardagssaker som jag inte har någon erfarenhet av som får mig att känna mig riktigt blåst. Jag ser mig själv med himlande ögon och munnen halvöppen. Som ett fån.
Alltid är det nån sån där redig man inblandad. Nån som inte vet någonting alls om sådana saker jag vet mycket om. Kanske har han levererat paket i 25 år och vet allt om både paket och leveranser och så står jag där som ett fån och inte vet att jag ska signera på en elektrisk sak som ser ut som en fjärrkontroll med fönster. (För övrigt såg det ut som en treåring hade signerat så vad spelar min signatur för roll? Jag är lika bra på att signera elektroniskt som jag är på att rita i datorn.)
Eller så ska jag kopiera en nyckel och den sura gubben säger “den är låst”. Som om jag skulle veta vad det betyder. Vadå låst? Jaha, nyckeln är skyddad mot kopiering. Men säg det då.
Jag vill inte känna mig som ett fån. Jag vill känna mig som en smart ass hunky dude.
Så jag kämpar vidare…
Jag har växlat pengar idag och jag lovar och svär att varken mannen med paketet (lät det hett?) eller nyckelgubben vet vad de har för valuta i Israel. Så det så.