Etikett: idioter

När jag inte känner mig riktigt nöjd med mig själv kör jag med det klassiska, tragiska tricket: jag sänker någon för att det lyfter mig själv till skyarna.
Men. Eftersom jag är en smart man med en massa dubbelmoral (som inte är så dubblig eftersom jag ju inte låtsas något annat) så klankar jag inte ner på någon ”riktig”, ”fysisk” människa.
Jag tar istället en tur på nätet eller så ser jag något riktigt crappigt på webb-tv. Så var det igår. Kände mig inte nöjd med mitt fysiska tillstånd, med mitt jobb, mitt hem, mitt liv, mitt allt. Alltså kollade jag den första delen av såpan Ullared.
Halvvägs in i programmet mådde jag redan betydligt bättre. Vad jag såg på skärmen framför mig var bottenskrapet av olika människotyper; så vidriga att de var som karikatyrer. The worst of the worst. Tänk dig den white trashigaste av white trashiga familjer (som naturligtvis talar den absolut vidrigaste dialekten av dem alla – bonnskånskan). Tänk dig den sykligaste (det enda västgötska ordet jag behöll då jag bytte ut denna VIDRIGA dialekt när jag som femtonåring lämnade denna VIDRIGA del av Sverige) fjollbögen av dem alla och hans trashiga morsa. Tänk dig den bonnlurkigaste av bonnlurkar. Tänk dig den superensamme lagerarbetaren som bor i ett stort, tyst hus på landet. (Honom tyckte jag iofs synd om.) Tänk dig… vuxna människor som tältar (i Sverige) och spänner upp en svensk flagga utanför tältet (fortfarande i Sverige).
HERREGUD vilka TRASHIGA människor. Jag tackar dem. Jag niger och jag bockar. När jag gick till sängs kände jag mig, mina tillkortakommanden till trots, både snygg och smart och intelligent och intellektuell och världsvan och stilig och elegant och hyfsig och fasonig och utvecklad och välutrustad och… ganska perfekt helt enkelt. Fy fuck vad jag är bra.

Det var då ett jävla gnäll på dessa ungdomar som sätter städer i både brand och skräck.
När jag var både arbetslös och bostadslös var jag inte ute och härjade. Nej, jag tog mig i paljettkragen och skaffade mig både ett pissigt, underbetalt jobb och en ful lägenhet i en riktigt sugig förort (och ja, detta var under den beryktade 90-talskrisen).
Så lägg ner gnället och kavla upp ärmarna.
Idag talas det även om att det storsatsas på matematik runt om i landet – ett ämne jag alltid var värdelös i under skolåren. Idag klarar jag med nöd och näppe av att addera, subtrahera och multiplicera och jag räknar fortfarande på fingrarna. Jag vet även hur jag räknar ut min lön minus skatt. That’s it.
Jag klarade aldrig av skolämnen där, när man frågade varför någonting var som det var fick svaret: ”det bara är så, bry dig inte om det du”.
Ändå fick jag en fyra i matte*. Hahaha. Läraren Sture var nämligen mycket förtjust i mig.
*På stenåldern var ju betygskalan 1-5.