*I huvudstaden är allt lite, lite större.
Etikett: hundar
Hundar: Sebbe och det där TV-programmet
Sebbe är hemma idag och jag saknar hans nos. Och leende. 🙂
Såg Huset fullt av hundar medan jag lunchade och precis som förra veckan så tårades ögonen. Känslomässig tortyr för hundälskaren. Inte kan man välja bort någon!
Hundar är bäst.
Om vi läser om Sebbe i ras(usch vilket ord)beskrivningen så lär vi oss att han är ”utpräglat elegant med lätta livliga rörelser”. Vidare läser vi på wikipedia: ”Papillonen och phalènen är en tillgiven, livlig liten hund. Den är mycket spänstig och uthållig, och kan med fördel tränas i agility och lydnad (något som inte så många vet om är att Sveriges allra första lydnadschampion faktiskt var en papillon). Den behöver en hel del motion och trivs i alla klimat*. Dess graciösa och eleganta yttre och mycket vänliga inre gör den till en bra familjehund. Den är ytterst lojal mot sin ägare och är dessutom, trots sitt ringa format, en ypperlig vakthund**.”
*Nix. Det får inte vara för kallt och absolut inte särskilt varmt!
**Yes, we know…
Djur: Taggar och fina, roliga taxar
Ljudet en hund släpper ifrån sig när han hoppat in i ett buskparti för att gå på herrarnas och därefter halkar till och fastnar med örat/håret i en jättetaggig kvist av något slag – hjärtskärande!
Det var för mig bara att hoppa efter och befria herr Hund som nu, matt efter dramat, ligger i fönstret och sover. (Tänk då hur kalvar skriker och gråter när de skiljs från sina mödrar på slakteriet.) (Go veg!)
Vidare… Djur är bäst.
Privat: God morgon, semestervecka
Privat: En fjäder i skägget
Hej.
Semestern, eller svemestern som vi säger när vi tillbringar den hemma i Svedala, började med att jag vaknade rasande. Ja, det var något politiskt (läs: den patetiska asyl-, flykting- och invandrarpolitiken*) som störde mig så till den milda grad att jag smällde i dörrar och pratade för mig själv. Och med mig själv.
Sån är jag. Mycket engagerad.
Sebbe och jag tog en sju kilometer lång morgonrunda och jag lugnade ner mig något. Det är så vackert där ute. Solen skiner och snön ligger kvar, men den smälter. Och tänk att det kan vara så TYST bara en kvart från storstadens larm, sus, dus och bus. Fantastiskt.
Självklart gick jag nästan hela den där rundan med en fjäder i skägget. Ingen av alla de miljoner medborgare som var ute och motionerade och ”njöt av den fantastiska vinterdagen” behagade påpeka att jag rände runt med en halv fågel i fejset. Tack för det.
Men vilken tur att jag älskar att fotografera mig själv.
*Vi tar det vid ett senare tillfälle.