Etikett: humor

Jag är Betty McBeal

Att gå på anställningsintervju är nästan exakt samma sak som att gå på date.

Man ska synas i sömmarna och man ska visa alla sina bästa sidor. Ett slitgöra!
Det finns dock en markant skillnad; man kan charma sig till en potentiell partner men det går inte att flirta till sig ett jobb.
Det gick bra ändå. Jag har dock väldigt svårt att spela roller och prestera. Jag är jag och i sådana här situationer betyder det en rejäl dos av både Ugly Betty och Ally McBeal.
Hursomhelst är jag mer än nöjd med det faktum att jag fått ändan ur vagnen och nu utmanar mig själv och mina gränser.
Nivån satte jag själv genom att använda drama som ett av mina första ord.
Jag är ju jag.

En alkoholiserad hemmatransas bekännelser*

Hej från jobbet!

Jag bär inte peruk och jag har nog inte rödvinstunga heller. Annat var det igår; det blev mycket rödtjut och mat och glass och Dynastin och Kylie-konsert och 80-talspop. Idag är huvudet tungt (kanske inte enbart pga vinet..).
Jag fylleringde visst Den Gifte Tysken vid halv ett i natt. Undrar vad jag hade på hjärtat…
Bra nyheter:
“Bölden” har gått från storlek 5 till storlek 1½ sedan den kroatiske tandläkaren rotade runt i käften min.
På måndag ska jag på arbetsintervju.
Vänner är bäst.
*Jag var bara tvungen att använda denna fantastiska rubrik.

“Jag hörde hur illa det lät när orden lämnade läpparna mina”

Så nu har jag varit på första dejten igen.

Vi promenerade längs den gamla, gamla gatan med prasslande löv under skorna. Vi diskuterade stubinen – eller avsaknaden av den.
Jag: Jag blir arg för allt numera. Jag har inget tålamod.
Han: Men du verkar ju rätt lugn.
Jag: Ja, men nu har jag ju inget att hetsa upp mig över heller.
Han (iskall blick): Nähä. Det är ju bra att veta…

…Som av en händelse

Jag kan skriva en kul grej här i alla fall (mitt sinne för humor kan ju ingen ta ifrån mig).
Min kollega (”jag har inga lökar, jag har meloner”) frågade mig; “Känner du XX? Vi jobbade tillsammans på mitt förra jobb och jag tror han är gay. Det förra jobbet ligger ju tvärs över gatan så håll utkik efter honom och återkom med en rapport”.
Jag hade aldrig hört talas om karln.
Sedan gick jag på lunch. Och jag lovar att jag mötte honom på väg tillbaka till kontoret. Hahaha. Han glodde med flirtig, bögig blick.
Jag fick mig ett gott skratt när jag berättade om händelsen för min kollega som nickade instämmande när jag förklarade hur mannen sett ut.