Jag mötte den nästan två meter långe Veganen på stans trashigaste sylta. Mycket bra val av hak måste jag säga. Han var stilig som få, ja faktiskt en riktig dröm. Och rolig och smart (hallå vilket vuxet arbete!) och lyhörd och intresserad och frågvis och glad och lättpratad och snygg och hade fina fylliga läppar (vilket jag så klart påpekade) och fina händer och vackra ögon och mysigt hår och sexiga kläder och han drack snabbare än jag (händer sällan) och han handlade öl innan jag ens hann blinka och han vill ses igen och jag lovade bjuda honom på veganmiddag (”but I want to because I want to learn more about it, I am just a simple vegetarian you know”). (Nej, han är så klart inte svensk eftersom jag insett att det inte är jag som dras till utisar utan det är utisarna som dras till mig. Jag är helt enkelt för konstig för Nisse i Hökarängen. Bra så.)
Paus.
Och vi hade en hel del gemensamt fast mycket var också som natt och dag. Vilket ju skapar dynamik. OCH JA, HAN SOPSORTERAR FLITIGT! Annars hade jag ju gått hem. Sunda och bra värderingar. Hurra!
Så det blev mycket prat om livet och lyckan och past and present och musik. En himla mycket musik!
Det var min version. Hans kanske låter mer så här (fast på engelska):
Och sedan drack vi och pratade och skrattade och Kimman var bräkig och vulgär. Stort skratt och stort, sönderfärgat hår. Och rökhosta, fastän han inte röker (säger han). Han malde på om sitt ointressanta liv och jag låtsades lyssna fastän jag egentligen bara njöt av ölen. Och ja, han drack på tok för snabbt och för mycket. Jag försökte hålla igen men hans eviga tjat fick mig att vilja supa till ordentligt. Jag tyckte ju synd om grabben. I ett svagt ögonblick sa jag att visst kan vi ses igen. Jag ångrar mig bittert. Han kanske inte har så många vänner så kanske måste jag ställa upp. Får se. Kanske raderar jag honom ur telefonboken redan nu.
Han trodde nog att han var charmerande. Han var ett monster.
Etikett: humor
Dagens mail
Du är mkt macho när du blir upprörd. Förutom när du får internet-panik, då går du upp i falsett, och det är inte särskilt macho.
/Man, 32, Stockholm
Svar: Tack för att du gav mig “dagens mail”.
Slovenska veckan:
Jag har fått mycket skäll för att jag gillar Platins Stay Forever. Men det gör jag. Att den kvinnliga delen av duon både visuellt och röstmässigt påminner om Cher gör ju inte saken sämre.
Jag vaknade av att jag skrattade
Detta kommer bara mina arbetskamrater förstå med ändå; jag drömde att jag en ledig dag skickade ett SMS till kollegan F, som för övrigt verkligen inte förtjänar ett sådant meddelande. “Glöm nu inte att ringa numren!”, skrev jag. Hahaha. Förstår ni nu att jag tar mitt jobb på största allvar!?
Om igår: Det var trevligt, trevligt. Lite dramatiskt dock då jag brände maten då jag talade i telefon med min mor. Tack och lov hade jag bunkrat upp inför helgen så jag hade nog med mat för att börja om från början.
Och gott var det så klart.
Sedan var det prat om det mesta (även lite ekivokt), Kylie och Madonna på DVD, Sebbe överallt…
Slutligen klubbade vi.
När jag gick hem regnade det sååå mycket så jag stannade vid ett arabiskt matställe jag ej sett förr och åt mig nykter.
Nu är det Hejsan söndag-känsla.
Jag är Betty McBeal
Att gå på anställningsintervju är nästan exakt samma sak som att gå på date.
Man ska synas i sömmarna och man ska visa alla sina bästa sidor. Ett slitgöra!
Det finns dock en markant skillnad; man kan charma sig till en potentiell partner men det går inte att flirta till sig ett jobb.
Det gick bra ändå. Jag har dock väldigt svårt att spela roller och prestera. Jag är jag och i sådana här situationer betyder det en rejäl dos av både Ugly Betty och Ally McBeal.
Hursomhelst är jag mer än nöjd med det faktum att jag fått ändan ur vagnen och nu utmanar mig själv och mina gränser.
Nivån satte jag själv genom att använda drama som ett av mina första ord.
Jag är ju jag.
En alkoholiserad hemmatransas bekännelser*
Hej från jobbet!
Jag bär inte peruk och jag har nog inte rödvinstunga heller. Annat var det igår; det blev mycket rödtjut och mat och glass och Dynastin och Kylie-konsert och 80-talspop. Idag är huvudet tungt (kanske inte enbart pga vinet..).
Jag fylleringde visst Den Gifte Tysken vid halv ett i natt. Undrar vad jag hade på hjärtat…
Bra nyheter:
“Bölden” har gått från storlek 5 till storlek 1½ sedan den kroatiske tandläkaren rotade runt i käften min.
På måndag ska jag på arbetsintervju.
Vänner är bäst.
*Jag var bara tvungen att använda denna fantastiska rubrik.
