Simmar i snö

Jo men jag måste ju berätta en kul grej.
Igår, när han kommit hem från ännu en helg på landet, var Sebbe och jag på väg in och vi genade som vanligt runt knuten. På vintrarna brukar där ligga undanplogad snö i en stor, stor kompakt hög, så vi har för vana att helt enkelt inte gå runt, utan snarare över den.
Igår var snön väldigt porös, men det visste varken Sebbe eller jag. Han tog ett redigt kliv upp på högen och *tjoff* så försvann han. Han syntes knappt; det såg ut som att han dök och förtvivlat försökte simma. Mycket dramatiskt, så klart, men jag kunde naturligtvis inte låta bli att stormflabba.

Snöhögen.

Mer och mer snö.

Arty.

Comments off.

Tack för att du respekterar mig

Om du undrar varför jag gillar vintern så kan jag avslöja att det till stor del beror på att årstiden är smidig för oss som inte vill visa ansiktet för främmande kvinnor.
Jag känner mig konstant kränkt av deras våta blickar och jag älskar att få bylsa på mig riktigt ordentligt så att damerna inte kan se mina (uppenbarligen) upphetsande kroppskonturer.
Tack och pris!
Jag ser hur dessa kvinnor får något vilt i blicken så fort de ser mig och jag känner mig konstant som ett stycke kött. Lammkött.
Jag säger nej tack till att agera sexuell fantasi.
Tanken på att Britt-Marie fantiserar om mig medan hon genomför ett våldsamt, heterosexuellt samlag med Göran får det att vrida sig i magen min.
Nej tack.
Jag vill inte visa mitt ansikte för dessa frustrerade kvinnor. Jag vill inte visa min kropp och jag vill heller inte ta dem i hand då jag vet var de där händerna har varit.
Iiik.