Jag läser i DN om filmen Brokeback Mountain, regisserad av Ang Lee, och jag ser så fram emot att få se denna film om homokärlek i vilda västernmiljö med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. Ang Lee pratar om det kontroversiella i att två cowboys får till det (låter för övrigt som vilken gayporrfilm som helst) och han säger: “Jag har levt i USA länge, men jag har aldrig upplevt en liknande konservatism som under de senaste åren. Det känns mycket obehagligt. Kanske har jag gjort fel genom att göra denna film men för mig är det en väldigt ömsint kärlekshistoria. Jag kan inte förstå hur någon kan tacka nej till att känna kärlek. Om man gör det så är det väldigt skrämmande”.
Å, det är så jag bara vill gråta loss. Tänk dig själv, konservativa heteromänniska, hur det känns när du är så där himlastormande förälskad och får veta att det är något som borde botas. Är det inte förfärligt, så säg.
Jag har så mycket att säga i ämnet men jag vet inte var jag ska börja. Orden bara väller ur mig och då blir det noll struktur och allt förvandlas till ett virrvarr av känsloyttringar snarare än fakta och åsikter. Så punkt nu.
Love is a force of nature.
Etikett: HBTQ
Stenattack
Jaha, så har de satt igång med sitt djävulskap då och krossat rutorna på mitt älskade Torget. Det är så sorgligt, så sorgligt och jag önskar att människor kunde ha något annat att sysselsätta sig med.
Gårdagen då.. jo, hämtade ut dog tagsen med fyra kamrater. Sedan mat (liquid lunch för mig) på något asiatiskt ställe och så var vi så klart tvungna att gå till Torget och sponsra dem så de kan fixa sina fönsterrutor 😉
På jobbet nu. Tror jag blir ensam på kontoret hela dagen, vilket känns… så där. Tog med mig tre Björkskivor, inklusive den senaste som jag fortfarande inte hunnit lyssna igenom ordentligt, så jag ska nog klara mig.