I en värld som brinner orkar människor gnälla över ett glatt gäng paraderande fjollor

Tog del av en länk tillhörande en av mig mycket uppskattad Facebook-grupp. De skrev:

Israelis march every year to show their continued support for gay rights and to send a message that every Jew, Muslim, and Christian in Israel should feel comfortable with their sexual identity. This year was biggest, with 100,000 people showing up to wave rainbow and Israeli flags.

Det var många som ”gillade” detta, men naturligtvis dök det snabbt upp ett par människor som ”ogillade”. ”Unlike”, skrev den ena och ”sorry not good” skrev den andra. Jag kollade så klart upp dessa as och här har vi dem:

Jag måste säga att jag unlike att dessa skönheter får yngla av sig hur som helst – som om världen inte vore vacker nog redan nu. Det är verkligen sorry not good.
Nej, hörni. Människor som aktivt sitter och ”ogillar” saker och ting, istället för att koncentrera sig på att ”gilla” sådant de faktiskt uppskattar ger jag inte mycket för.
(Jag kommenterade självfallet inlägget och snart rasslade det till i Friend Request-potten. ”I like what you wrote”, skrev de och väckte återigen hoppet om att det finns reko, bra människor där ute.)
(Vad jag skrev? Jag skrev: ”Yes, tolerance, respect and human rights = good things.” Admin replikerade ”(…) Any comments calling to burn or to hurt in any way the LGBT community, or any other groups in Israel society will be deleted.” Slutade följa tråden när någon skrev: ”This act will make God angry”. Herregud.)

Men Gud


”En annons om utlevd homosexualitet passar inte i Dagen, säger chefredaktör Elisabet Sandlund till Kyrkans Tidning.”
Hmm… Om ett gäng ickeheterosexuella människor sitter och häckar på ett läger – vad är det som är ”utlevd homosexualitet” med det?
De kanske sitter runt en eld och läser Bibeln?
Uppdatering: se den STÖTANDE annonsen här.
SvD
Comments closed.

En sån karl

Jag har inte känt mig så manlig sedan jag låg med en kvinna för sista gången (1993). Efter en supersnabb cykeltur genom city i eftermiddags parkerade jag cykeln på gården, hoppade av och lyfte upp t-shirten (är det inte tennisspelare som brukar göra så?) och torkade min svettiga panna med den.
Jag blottade till både mäns och kvinnors enorma förtjusning min Tel Aviv-brunbrända mage och svettpärlorna på min till perfektion behårade mage glittrade som de vackraste juveler i solskenet.
Fattades bara en vattenflaska att hälla ur rakt i mitt skäggiga ansikte. Det hade nog i och för sig blivit lite för mycket och därmed mest sett utstuderat ut.
Utstuderat är inte sexigt, ni vet.