Hej fredag

Årets julfest på jobbet heter inte julfest. Den heter MINGELFEST. Tummen upp, säger jag som inte är julvän. Den påfågel som tyckte det var en god idé att slänga in en tomte i denna religiösa högtid förtjänar att örfilas. Var inte Jesus bra nog?
Herregud.
Men god fredag. Vad ska ni hitta på i helgen? Berätta nu för farbror Kim.

Rosh Hashana

Rosh Hashana (ordagrant årets huvud) är den judiska kalenderns nyår och markerar årsdagen av skapelsen. Helgen firas de två första dagarna i månaden Tishri. Rosh Hashana inleder de tio botdagarna, som ägnas åt att man tänker över sitt liv och ber om förlåtelse för fel man begått under det gångna året. De avslutas med Jom Kippur – försoningsdagen. Det är helt enkelt tid för försoning och eftertanke.
Enligt den judiska kalendern börjar dagen när solen går upp och den tar således slut när solen går ner. Alltså börjar det nya året – 5770 – i Stockholm klockan 18:39 i kväll.
Det blir en festmåltid med mycket söt mat (i hopp om ett sött nytt år). Mer om det imorgon!
Kort och koncist med festlig musik:

Läs mer om den judiska kalendern och om Rosh Hashana. Ännu mer finns här. Tack till Judiska ungdomsförbundets fantastiska kalender.

En god student

student of judaism
Vissa tycker att jag är besatt och andra tycker att jag är konstig, men what’s new? 34½ år av den vetskapen får mig att rycka på axlarna. Jag är bara glad att jag har en hobby.
Medan andra unga, stiliga män i min ålder spenderar sina lediga dagar med att knarka och göra berusade kvinnor på smällen, och inte minst sprida klamydia, sitter jag hemma och lär mig om nästa judiska högtid. Jag vill veta allt! Sådan är jag som person. Det är allt eller inget, och jag kan erkänna att det ibland är jobbigt att vara sådan.
I helgen är det dags för det judiska nyåret och det ska firas!
Som jag skrev en gång: jag trodde i många år att jag inte gillade traditioner. När jag blev vuxen insåg att det gör jag visst det – jag är bara uppväxt med ’fel’ traditioner.
Så det så.
Det jag främst gillar med judendomen är att den hänger med i tiden. Och att den är mer än en religion – även oreligiösa kan vara redigt judiska. Det gillar jag.
Återkommer i ämnet.