Etikett: heterosexuellt

Igår såg jag återigen de sista avsnitten av Sex and the City (finns det något bättre när man ligger övertrött i soffan en novemberkväll?) och ännu en gång blev jag riktigt upprörd.
I episod 91: The Cold War bestämmer sig Carrie för att det är dags för vännerna att träffa Ryssen* och hon tar upp saken när de alla är samlade på hundshowen som Charlotte och Elizabeth Taylor deltar i.
Stanford skiner upp men Carrie mobbar honom hårt då hon meddelar honom om att han minsann inte får följa med “denna gång” ty “it’s just us girls this time”.
Men varför?
De skulle gå ut och dricka drinkar. Varför får Stanford inte följa med? Varför är han plötsligt inte en av “vännerna”? För att han inte har en vagina? Vad spelar det för roll om man har en vagina eller inte när man sippar drinkar med vännerna?
Detta stör mig mycket.
Situationen påminner mig om mitt eget liv som “en sån där udda” som inte umgås med grabbarna utan hänger med brudarna. Det gick strålande till en viss gräns. Plötsligt skulle man separeras och varje gång med samma tradiga argument: din apparat ser inte ut som min.
Jag minns en gång när brudarna och jag satt och pratade hemligheter (jag minns tydligt att Hillehjärtat var med) då någon plötsligt sa: “Men hallå! Tyst. Kim är ju här!”
Någon annan kontrade snabbt med: “Äsch, han är en av oss. Nästan.”
Varför måste k ö n e t vara så begränsande?
Det är så otroligt mossigt och tradigt.
Detta tar oss in på nästa ämne – dramat med den manliga lucian. Nu blev det en tös, men ändå. Varför detta drama? När vår skolklass på 80-talet fick i uppgift att ordna årets luciatåg röstade vi om vem som skulle få ä r a n att vara lucia. Det blev Per. Per var lucia det året och det var underbart.
Jag beundrar alla världens människor som vågar vara som de innerst inne är, oavsett utseende på kärleksapparaten.
Puss på er.
*Hur hon kunde nuppa med denne vidrige karl kommer jag aldrig kunna förstå. Han är arrogant, otrevlig och tråkig. Han är inte ens snygg!