I miss Monchichi

Det finns en kvinna som är mycket sugen på mig. (Tro det eller ej.)
Vi åker med samma morgontub och hon ler och fnittrar och kastar med håret. Ja, hon kommer nära mig varje morgon.
Hon är mycket vacker och har en fin figur. Indisk härkomst, gissar jag på.
Jag är dock inte intresserad.
Saknar tiden då det var Monchichimannen som gjorde mina morgnar. Vart tog han vägen?

Ingen blir gravid här inte

Hej. Nu är jag tillbaka på kontoret efter två dagars hemmajobb. Jag valde att promenera – dels eftersom jag inte litar på tuben, men inte minst på grund av att jag känner mig fläbbig och fet efter allt hemmaugglande.
Jag började dagen med att ta emot lite heterofilreklam i inkorgen:

Nej, det är ingen risk att jag får höra den där meningen.
En annan som knappast behöver vara orolig (?) över att mot sin vilja råka göra någon på smällen är den där smygheta skridskoåkaren som gjorde bort sig i natt eller igår eller när det nu var (vad vet väl jag) – Sven Kramer.

Ni vet vad jag menar.

Småsugen på heterosexuellt samlag?

Här bjuder jag friskt på ett fredagsekivokt konstverk. Varsågoda.
Igår lovade jag att berätta vad ”småsugen” betyder och det tänker jag göra nu. Som jag skrev så har jag alltid varit av den meningen att antingen så är man sugen eller så är man det inte, men så hjälpte en (numera både gift och mammaledig) kollega mig att komma på andra tankar.
Efter en lång arbetsdag packade hon ihop för att gå hem. Hon rättade till de trendiga grova bågarna och jag frågade: ”Så… blir det nå’ knulla när du kommer hem?”
Hon svarade: ”Nja. Jag vet inte hur sugen jag är just nu. Hmm. Kanske lite småsugen ändå!”
”Men vad betyder det? Antingen så är du väl kåt eller så är du okåt?”
”Nej, du förstår… när man är småsugen så skulle man inte tacka nej till att sätta på sin man men man skulle däremot aldrig ta första steget. Man skulle inte inbjuda till sex, så att säga.”
”Aha. Ja, du har nog en poäng där. Nåväl. Jag kan känna att det heterosexuella samlaget ligger i luften så jag hoppas du får en god åktur. Väl mött på måndag!”
Så var det med det.
Visst älskar ni mina kollegor? Visst börjar ni förstå varför jag jobbar kvar år efter år efter år fastän arbetet i sig är oerhört ostimulerande och inte det minsta utvecklande? Jag blir stimulerad av kollegorna och de hjälper mig att utvecklas till en bättre, roligare människa.

Det kanske är han som undrar hur det egentligen ligger till

Det knackar på dörren och in kommer Heterograbbpolaren. Han ska hämta en grej och han kastar en blick mot min skärm.
Av en slump har jag i min RSS-läsare fått upp ett blogginlägg med en bild på en naken, ekivok kvinna. Hahaha. Just nu. Just när han klev in så klickade jag på den posten.
Han lär vara förvirrad nu. Här sitter jag instängd på mitt rum allra längst bort på kontoret och vad gör jag i min ensamhet? Jo, jag tittar på nakna kvinnor.