Hetero? Hetero!

När jag nu gått från Ginger till Sporty (jag citerar min vän Dansken) så har jag börjat läsa träningssiter och sportbloggar (och vi ska nu inte ens gå in på det faktum att när musklerna börjar svälla så kan man tydligen inte längre stava).
Nyss läste jag en skojfrisk artikel om vilken sport man ska välja för att få den snyggaste kroppen. Artikeln i sig var inte särskilt underhållande, men en av kommentarerna fick mig att både sucka och dra på smilbanden.
Snacka om att vara rädd för att uppfattas som icke-heterosexuell.

Du lurar ingen, gosse lille.

”Jag är hetero. Alltså heterosexuell. Alltså jag gillar liksom brudar, okej. Inte grabbar. Jag älskar pattar och mus, fattar ni? Jag ÄR heterosexuell! Ja, det är jag. Hetero! Hälsningar, Heterograbben.”

Apropå färger

I morse när jag och Sebbe hade varit ute på morgonrunda och svängde tillbaks ner på hemgatan så hörde jag plötsligt en grabbröst som liksom skar sönder morgontystnaden: ”vad är det för jävla bögpåse du har?”
Han frågade sin kollega (tror jag) och jag kände mig mycket obekväm där jag strosade i mina extra färggranna kläder.
Hann tyvärr inte se vad den där grabben hade (lunchlådan i) för påse, men kanske var den röd. Hu, så hemskt.
Hu, sicka problem och komplex och hang-ups medborgarna har.
Hu, tänk att inte ens på den fridfulla hemgatan får man vara i fred – det första man hör en disig torsdagsmorgon är något negativt om ickeheterosexuella män.
Kom igen nu. Skärp er.

Ni har det svårt

Vid kassan på Ica Nära Sveavägen stod ett ungt, nyförälskat heteropar.
Den svaga, hjälplösa lilla tösabiten (trots studier på superhög nivå och trots att ha klarat sig på egen hand i 5-10 år) låtsades inte veta hur hon skulle stoppa ner mynten i den där behållaren (vad den nu heter) och när mynten sedan trillade ut igen så var det katastrof och med den lilla, lilla pipiga rösten hojtade hon om hjälp.
Grabben kom till undsättning; saknades bara en vit häst.
Jag stod där och tänkte: ni har det svårt ni heterofiler. Alla dessa könsroller. Ni sitter i era små trånga boxar och kan inte titta ut.
Älskar mitt liv.

Jag står utanför Ica Globen

1. Jag står vid Globen och snackar sport, Stockholms nya sportarena samt lokalpolitik med för mig okänd medelålders man. Jag klarar de flesta miljöer och situationer, förstår ni. Anpassningsbar och flexibel som jag är. Hur skulle jag annars ha klarat av mina första femton år på landet?
2. Jag hör barnen ropa ”jävla horunge!” efter varandra och jag blir lite illa till mods. Fungerar inte ”är du bäng eller!” längre? Det var så vi sa när jag var ung.