I morse var jag frisk.
På förmiddagen kände jag mig svag.
På eftermiddagen kände jag mig riktigt sjuk.
Nu, på kvällen, kan jag nästan se ljuset – så sjuk är jag.
Etikett: hälsa
Onaturlig och osund livsstil
Det talas just nu mycket om vad som är naturligt och onaturligt.
Homosexualitet är naturligtvis fullt naturligt. Vad skulle det annars vara? Artificiellt?
Något som däremot är helt onaturligt är att jobba natt.
Det sa jag till min arme vän som i morse berättade för mig att han somnat på nattjobbet. Han skämdes och han led av sitt dåliga samvete.
”Oroa dig ej”, sa jag uppmuntrande, ”det är onaturligt att jobba natt. Det kan funka i ett år eller två, när man är 20-nånting, så du är definitivt för gammal för det. Vi är människor och ibland somnar vi. Inget konstigt med det.”
Jag hoppas att han säger upp sig och skaffar sig en mer naturlig, sund livsstil.
Tacksamhet och mer motion
Jag tackar Moder Jord för att jag inte känner av den beryktade krisen.
Sjudagarsveckor på UTV, intensiva webbjobb och spännande skrivuppdrag på löpande band. Det känns gott. Och det känns som att jag är värd detta goda. Ja, det är jag.
Under 90-talskrisen var jag både arbets- och bostadslös och det var ett hel-ve-te.
”Men kan du inte flytta hem till mor och far igen?”, pep myndighetspersoner.
”Jag skulle inte tro det hörrö.”
Nåväl. Det var nu inte det inlägget skulle handla om, utan vad jag ville säga var att jag och Sebbe idag hittade en ny fantastisk motionsrunda. Vi snackar 7-8 km från dörr till dörr och vi ser en massa, massa vackra vyer under vår intensiva frammarsch. Gubbfläsket brinner så det slår gnistor om mig. Jag njuter och förhoppningsvis får jag även sova gott om nätterna.
Firar med ljuvlige Yehonathans Across The Universe.
Läs även andra bloggares åsikter om Yehonathan, Stockholm, bög, gay, homoartister, hebreiska
Motionären i mig
Det ljuva med hösten och vintern är att både Sebbe och jag orkar motionera ordentligt. Svetten lackar inte lika illa (hatar svett) och Sebbe har ju knappt lust att gå runt kvarteret när vädret är soligt och varmt.
Så här ser vårt elljusspår ut.
Här och där har lamporna släckts ned. Stockholms stad sparar pengar och då är det så här mörkt. Ja, detta är ett foto.
Och det här är jag, nånstans där ute i skogen.
Slutligen följer vi ljuset och tar oss tillbaka till civilisationen.
Nej, jag är inte särskilt rädd när jag är ute och motionerar, även om jag vet att jag skulle vara ett perfekt offer för diverse våldsverkare.
1. Stockholmarna kämpar mot fetman och det är gott om folk där ute i skogen. Alla sorters människor: det där astradiga hurtiga heteroparet (vaniljlekar på lördagar, konservativa men storstadsliberala politiska åsikter), grabbhunken som löper ensam varje kväll, grabbgänget som medan de rusar runt snackar brudar och bilar, finflickorna som joggar i trupp, ensamma lesbianen som inte är rädd för fula gubbar då hon är redigt biffig, fjollan med hunden och häromdan steg en kvinna i heltäckande slöja ut ur buskarna (sant).
2. Jag har hund. Liten och nätt, men jäkligt bestämd.
Jag tror att jag äntligen har hittat en fin iPhone-applikation som räknar steg och sträckor. Låt mig återkomma.
Jag tackar även min älskade iPhone Moshe för att han såg till att vi hittade hem igen den där gången då vi gick vilse tack vare att någon huliganunge hade klottrat ned infotavlan så till den milda grad att den röda du är här-pluppen ej syntes.
Love you, Moshe.
