Etikett: fördomar

Kollegan kommer till insikt

Jag börjar inse att du har rätt: det är svenska killar det är fel på. Inte de unga, men när de blir runt 30 så blir de hopplösa. Ingenting händer, man bara står och stampar. Sega och fega är de.

Jag kom fram till detta för en sisådär tio år sedan.
För husfridens skull vill jag påpeka att min kollega är väldigt svensk och ja, det finns undantag – men de är få och alla dessa få är redan vänner med varandra (och därmed odejtbara).
Bonusinfo: min pojkvänshistorik: portugis, svensk skåning, polack, finlandssvensk/fransk, svensk, polack, israel.

Ego-boost och icke-PK humor

De kärleksfulla orden fortsätter att flöda – idag fick jag höra att jag ”sätter ribban på jobbet”. Inget känns så bra som beröm för arbete.
Bonus! Ett inte särskilt politiskt korrekt – men mycket humoristiskt – uttalande från kollegan:

Judiska män är för civiliserade för dig. Du behöver en riktig bergsturk!

Vi skrattade gott. Kärleksfullt naturligtvis.

Reggae-chock

Kollegan gick ut ur rummet men kom snart tillbaka.
Han vispade frenetiskt med skeden i kaffekoppen, såg allvarlig ut och sa: ”Aha, nu förstår jag vad det är som känns så fel här inne just nu – Kim Milrell lyssnar på reggae. Jag kände väl att något inte riktigt stämde.”
”Jag vill inte bli placerad i ett fack, älskling. Jag är full av överraskningar och jag är komplex, precis som Kim Milrell.se.”

Matisyahu darling.

Det var en lustig liten kvällspromenad

Först och främst så såg jag en rolig dam.
Hon var mycket uppklädd och väldigt, väldigt gammal. Hon hade parkerat rullatorn på trottoaren och slagit sig ner på en bänk intill. Där satt hon nu i all sin ålderdom, under sin eleganta hatt, och bolmade på en cigarett.
Mycket lustig syn.
Nej, jag sa inte ”rökning är skadligt för dig – du kan få cancer”.
Då hade hon nog skrattat sitt tandlösa leende och bräkt fram: ”hör du grabben, jag har rökt i 60 år och jag har inte ens drabbats av astma”.
Nåväl. Lite senare var Sebbe trött och han drog tassarna bakom sig. ”Rappa på nu”, sa jag ängsligt, ”så vi slipper de där skräniga ungdomarna som går en bit bakom oss”.
Sebbe lyssnade inte och ynglingarna kom närmare och närmare. De skrålade och sjöng och jag är (och har alltid varit) mycket rädd för skräniga ungdomar.
När de var bara några meter bakom oss så insåg jag att jag kände igen melodin de skrålade på. Jag ruskade på huvudet för att försöka locka fram den vackra låten som jag visste fanns någonstans i mitt bakhuvud.
Och då! Plötsligt log jag med hela ansiktet och jag skämdes som fan. Fy farao så fördomsfullt av mig! Låten de skrålade på är ju en av världens vackraste och fredligaste och den kommer här:

Fastän gossarna snart valde en annan väg så hörde jag dem sjunga ända tills jag öppnade porten och gick upp i bostaden.
Låttext:
Fortsätt läsa ”Det var en lustig liten kvällspromenad”

Jag är bulimimätt på det där bröllopet

När vi snackar sport och kungahus (två icke-favoritämnen) så kan vi ju passa på att titta lite på Zlatan.

… Och SVT har ”dagens kärlekspar” i morgonprogrammet och jag kräks i min bitterhet.
Jag är nästan lite glad (f-a-t-t-a-!) över att Fotbolls-VM (eller vad det nu är) börjar snart; lite fokus på något annat (stiliga män med grova lår exempelvis).
Om ni undrar vad jag ska göra under själva Bröllopet (som ju har pågått i en evighet vid det här laget) så kan jag avslöja att jag har bjudit hem två danskar. Vi ska sitta på balkongen och dricka sprit och kanske, kanske röker jag också – i bästa Drottning Maggan-stil (ja, de båda danskarna röker naturligtvis).
Kanske åker vi en massa tunnelbana också – den SL-kortslöse cyklisten måste ju passa på (gratis är gott).
För övrigt så är det ju galet att religionsfriheten inte gäller kungahuset.
Foto: AB.
Comments closed.