Började dagen med att se Lady Gagas senaste klipp: Telephone.
Frågade systern min om hon sett den, men det hade hon ej.
”Du måste se den”, pep jag, ”Beyoncé har så fantastiskt vacker ögonskugga i en scen!”
Jag var tvungen att tillägga: ”ja, din bror är ju fjolla”.
”Verkligen”, svarade hon. Sedan diggade vi tillsammans till den fantastiska låten.
Tråk-Beyoncés* ögonskugga:
Bonusbild – den fantastiska Lady Gaga:
*Inte fullt lika tråkig efter denna flatiga video.
Etikett: familjärt
Dirty dog
Igår var Sebbe och jag ute på en två och en halv timme lång cityvandring. Det blev en rejäl dusch när vi kom hem, kan jag avslöja (ni skulle sett det så kallade underredet!). Därefter fick trollet extra mumsig mat (vi hade nämligen promenerat till och från en djurbutik – där vi är stolta medlemmar – för att handla lite smaskens). Sedan sov han gott tills jag tvingade honom ut på kvällstoalett.
Det är ack så gott att motionera i solskenet. Sebbe är dock inget fan av alla småstenar som nu dyker upp – de känns inte bra mellan tårna.
För övrigt så har jag drabbats av den så kallade vårtröttheten. Jag kommer nästan inte upp ur bingen på morgnarna – fastän jag sovit som en redig stock.
När vi ändå snackar hundar så tycker jag att ni ska säga hej till syrrans nya familjemedlem: Vilma!
Mademoiselle
Min älskade syster + man och barn besökte mig som hastigast. Mycket trevligt. Plötsligt hade jag en massa barn i mitt kök – och lika många mjölkmustascher.
Naturligtvis åkte perukerna fram – det är ju kul att ha en fjollig gudfar i storstan. (Minns Mauno från i somras.)
Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!
Jag är en man i klänning
De flesta män börjar livet i enorm klänning. För de allra flesta är det en engångsföreteelse men jag och några med mig väljer att dra på oss en damig, schlagrig dress med jämna mellanrum. Inget konstigt med det.
Jag 1975. Notera min vackra mors eleganta hår.
Jag 2004.
Jag 2010?
Om klänningen åker fram i afton vet jag inte, men bilder kommer.
”Do you have the dice?”
Jag har alltid undrat vad det var för tärningsspel Maria Montazami spelade med sina ärtiga väninnor.
Hursomhelst. När jag städade häromdagen hittade jag ett par sällskapsspel som jag har hemma. (Ordet ”sällskapsspel” är för övrigt ungefär lika bespottat som ”parmiddagar”.)
Jag har Alfapet (såklart) och Uno och jag älskar dem men jag har ju ingen att spela med… Jag köpte dem 2005 och jag och min dåvarande halvsambo satt ute i solen hela sommaren och spelade och åt melon och drack polsk sprit. En väldigt bra sommar som naturligtvis slutade i katastrof.
Jag har aldrig varit en sån som spelar dataspel (usch så trist) utan ska det spelas så ska det spelas på gammalt vis. Tärningsspel är bra då bara ljudet av tärningarna som slår mot bordsskivan påminner om barndomens sorglösa dagar.
Jag minns att vi spelade en hel del – mest Fia och Monopol och diverse kortspel. Jag minns också att vi hade ett spel vid namn Karriär; det gick ut på att man skulle göra popkarriär och jag älskade det såklart.
Föräldrarna brukade spela nåt som hette Plump tillsammans med sina vänner och jag förstod aldrig vad det gick ut på men de verkade ha väldigt trevligt och det blev alltid en hel del tjo och tjim.
Yatzy var även det ett vanligt förekommande spel och jag tror att jag gillade det men nu minns jag inte alls hurdant det var.
Så, eftersom vi alla befinner oss på livets höst och har slutat gå ut och slå klackarna i taket och mest ugglar hemma så kanske vi kan uggla tillsammans? Och spela nåt kul spel?
När jag hälsade på syrran i somras så satt vi en hel kväll och spelade. Kul var det. Och sorglöst.